När ÖB Sverker Göransson inför nyårshelgen uttalande sig om Sveriges bristande försvarsförmåga väckte det stor uppståndelse. Med rätta.
"Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand", sade Göransson, för att sedan upprepa varningarna från i somras om att han tvingas lägga ner någon av de tre försvarsgrenarna om försvaret inte får mer pengar.
En vecka. Vad händer om en angripare skulle få för sig att anfalla oss från två fronter? Jag gissar att vi skulle tvingas kapitulera direkt. Kanske vore det i sådana fall lika bra att ersätta försvaret med en telefonsvarare med meddelandet "vi ger oss" på ryska, som en dansk politiker skojade en gång i tiden? Det skulle i alla fall bli billigare.
Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman kallade ÖB:s uttalande för en "politisk bomb". Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesman för Socialdemokraterna, för övrigt samma parti som i valet 2010 lovade att sänka försvarsanslagen med två miljarder vid en rödgrön valseger, anklagade i sin tur regeringen för att styra försvars- och säkerhetspolitiken från finansdepartementet.
Försvarsministern däremot, hon säger att försvarets förmåga är tillräckligt bra. En vecka räcker.
"Det är rimligt om man jämför med hur hotbilden ser ut och hur det ser ut i våra grannländer, de har ungefär den typen av förmåga, sade försvarsminister Karin Enström till DN i går.
Det är ingen nyhet att Sverige inte kan försvara sig på egen hand. Vi bygger fred och säkerhet tillsammans med andra och vi har - officiellt eller inofficiellt - alltid förlitat oss på hjälp utifrån. Skillnaden mellan Sverige och våra grannar är dock att de (i alla fall de flesta) är med i en försvarsallians.
Genom Solidaritetsdoktrinen är vi i stället VILLIGA att ge hjälp till våra grannar och i gengäld HOPPAS vi på att få hjälp om det skulle behövas. Men inte ens en Natoanslutning är ett giltigt skäl att nedprioritera den egna försvarsförmågan.
Som den norrbottniske försvarsbloggaren Lars Gyllenhaal uppmärksammat kan man konstatera att det tagit sex veckor för Turkiet att få hjälp från sina allierade i Nato med att placera sex luftvärnsrobotar vid gränsen till Syrien efter att de turkiska myndigheterna uttryckt sin oro över syrisk beskjutning. Sverige, som inte är Natomedlem, räknar dock med att få hjälp inom en sjättedel av tiden - samtidigt som det råder fullt krig.
Den ryska upprustningen lämnar inga avtryck på den svenska försvarspolitiken. Inte heller bryr man sig om att USA samtidigt rustar ned i Europa. Här låtsas man fortfarande som om Georgienkriget aldrig inträffat.
"Vår beredskap är god", trodde Per Albin Hansson 1939. Karin Enström vet att den är dålig 2013. Hon är nöjd ändå. Det är en oförsvarlig hållning.
Det finns i dag inget omedelbart hot mot Sverige eller våra grannländer. Men ett starkt försvar är en försäkring i en allt osäkrare osäker framtid.