Luleå hockeys sportchef Lars "Osten" Bergström ska någon gång ha sagt att Norrbotten är Sveriges Kanada. Kanske kan det ligga något i det?
Vi har klimatet, skogarna, älvarna och vidderna gemensamt. Lägg till hockeykulturen och den starka vi-mot-dom-mentalitet, som kommer av att ha stöddiga grannar i söder, och nog syns det att det finns likheter alltid.
För en månad sedan hamnade jag i samtal med Sveriges ambassadör i Kanada, Teppo Tauriainen. Han bekräftade att de svensk-kanadensiska banden är starka. Svenskar i allmänhet gillar Kanada och kanadensare känner ofta någon slags instinktiv samhörighet med Sverige.
Bägge länderna har omfattande sociala skyddsnät och en generös offentligt finansierad välfärd. Handelsförbindelserna mellan länderna är goda, Kanada är den 18:e största exportmarknaden för svenskt näringsliv, och handeln förväntas öka med det frihandelsavtal som håller på att slutas mellan EU och Kanada. Och medan andra länder i vår närhet är på väg mot ekonomisk kollaps står Sverige och Kanada och är malliga över sina starka statsfinanser.
Det finns dock ett område där Sverige borde ta betydligt större intryck av vad som sker i Kanada.
Vi behöver ett stort tillskott av arbetskraft för att klara morgondagens finansiering av välfärden. Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Medan det i dag går två arbetsföra personer på varje pensionär kommer vi att år 2030 vara nere på 1,4.
Kanada har samma problem och har därför mycket medvetet fört en satsning på ökad arbetskraftsinvandring. Nära en fjärdedel av befolkningen består i dag av utlandsfödda och sysselsättningsnivån för invandrare är nästan lika hög som för inrikes födda.
I Kanada fastställer staten en kvot för arbetskraftsinvandringen. Till denna kopplas ett poängsystem där faktorer som anknytning till landet, språkkunskaper, utbildning och ålder avgör vem som får arbetstillstånd.
Invandringen är en tillväxtmotor. Ställ det mot situationen i Sverige, där det i genomsnitt tar sju år för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden, och där mer än var tredje utlandsfödd saknar arbete.
De senaste åren har det i den svenska debatten talats mycket om det kanadensiska receptet på invandring och integration. Och det är inte så att vi inte försöker ta efter.
Sverige har sedan 2008 Europas mest öppna system för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Faktiskt mer öppet än Kanadas!
För att få arbeta i Sverige krävs det ett jobb, inget mer. Ingen arbetsmarknadsprövning, inget invecklat kvotsystem. Sedan reformen genomfördes har det konstigt nog ändå inte skett någon stor ökning av antalet utfärdade arbetstillstånd.
Det kan förstås bero på språket. Det geografiska läget kan spela in. Likaså fördomsfulla arbetsgivare.
Men en annan orsak kan vara att Sverige inte anses tillräckligt attraktivt att leva och arbeta i på en global arbetsmarknad.
I Kanada finns det inte lika många regleringar på arbetsmarknaden som styr anställningar och arbetstider. Skatterna på arbete och konsumtion är betydligt lägre. Det gör det attraktivare att arbeta och driva företag. Fler får jobb, färre går arbetslösa.
Hos oss är det mycket snack, men lite hockey.