LEDARE: Ledare: SAS väljer rätt rutt

Även ekonomiska sanningar har sina konjunkturer. Välkände brittiske ekonomen John Maynard Keynes teorier har, efter årtionden i visst vanrykte, åter blivit högsta mode. I egenskap av förespråkare för en stat som griper in och försöker styra ekonomin får den sedan länge hädangångne Keynes nu agera postum guide åt desperata regeringar världen över, som med ljus och lykta söker efter en väg ut ur finanskris och lågkonjunktur. För politikerna erbjuder Keynes recept, att staten aktivt ska motverka konjunkturnedgångar, en möjlighet att visa handlingskraft; för väljare och företag är han ett stöd i ryggen för allehanda krav på statlig räddning undan nedläggningshot och arbetslöshet. Många länder gör sig nu beredda att återupprepa gamla misstag av felriktade, feltajmade och feltänkta statliga räddningsinsatser. Det gäller även Sverige. På 1970-talet skulle staten undsätta varven, nu är det tydligen bilfabriker som gäller. Ändå har den svenska regeringen hållit emot relativt väl mot anstormningen av krav från olika särintressen. Senast nu i veckan sade regeringen nej till fordonsindustrins förslag om permitteringsstöd. Statsminister Fredrik Reinfeldt anser att industrin själv bör ta ett ansvar för sina anställda i kristider. Och visst är det bara pinsamt när ett företag som Volvo, efter fem feta år av
rekordvinster, kommer krypande till staten, snyftande om hjälp. Att bedriva
arbetsmarknads- och socialpolitik är dock inte ett ansvar för företagen utan för staten. Däremot kan företag tillsammans med fack och anställda ta ansvar på ett annat sätt: genom att de närmast berörda vänder sig till varandra i stället för till staten när krisen kommer. Det ansvaret har folket på flygbolaget SAS tagit. I en historisk överenskommelse har de anställda, från högsta ledningen och nedåt, beslutat att dra ner på sina kostnader för att rädda företaget. Sammanlagt sparas 1,5 miljarder kronor. Piloterna sänker sina löner med sex procent. Kabinpersonalen får lönestopp till 2011. VD Mats Jansson avstår bonus för 2008 och styrelsen drar ner på sina arvoden. I övrigt snålas det in på traktamenten, försäkringar och pensioner medan arbetstiden förlängs. Allt som allt ett utmärkt initiativ. Genom sänkta lönekostnader kan jobb räddas och företaget behålla konkurrenskraft. Även med sänkta löner behåller de anställda en större köpkraft än vad som skulle vara fallet om de fick leva på a-kassa, till fromma både för dem själva och för efterfrågan på varor och tjänster i samhället. Och stat och kommuner slipper lägga pengar på bidrag och understöd. Så vad väntar folket i Sveriges andra företag på, i Norrbotten och annorstädes? SAS har visat vad som är rätt rutt att ta, nu är det bara för resten att följa efter.

Ledare: Ledare: SAS väljer rätt rutt