Ledare: Samma gröna grund

TILLVÄXTFIENTLIGA. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson leder ett Miljöparti som vill ställa om Sverige till ett kretsloppssamhälle.

TILLVÄXTFIENTLIGA. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson leder ett Miljöparti som vill ställa om Sverige till ett kretsloppssamhälle.

Foto: JANERIK HENRIKSSON/Scanpix

Politik2010-07-26 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Sverigedemokraterna får finna sig i att partiets bakgrund och rötter dras upp och granskas om och om igen. Andra slipper lättare undan. Miljöpartiet har lyckats profilera sig som ett framtidsinriktat parti som tror på frihet, framsteg och utveckling. "Modernisera Sverige!" är partiets paroll i valrörelsen. Men för att förstå Miljöpartiet i grunden måste man titta närmare på partiets budskap - och börja från början. Oscar Hållén har i en essä, tillgänglig på den borgerliga tankesmedjan Captus blogg mpblogg.captus.nu, sammanfattat de grönas idépolitiska utveckling, "Miljöpartiet liberalerna? - ett parti i otakt med sin image". I den visar han hur Miljöpartiet föddes som ett parti, kritiskt till ett samhälle inriktat på arbete, konsumtion, storskalighet, materiell välfärd och tillväxt och skeptiskt till teknikens och den fria handelns förmåga att lösa problem. Och så förblir partiet än idag. I partiprogrammet från 2005 kallas till exempel dagens globaliserade ekonomi för "skenande" och "sprickfärdig". Lösningen ligger i att skapa lokala, småskaliga, självförsörjande ekonomier. Det är enligt Osar Hållén mot den här bakgrunden man bör förstå Miljöpartiets vurm för små företag: som ett sätt att förverkliga visionen om ett decentraliserat samhälle. De småföretagare som låtit sig charmas av de gröna bör betänka detta, liksom vad partiprogramsformuleringar som att ge konsumenter "kontroll över produktion och handel av varor och tjänster" innebär. I partiprogrammet slås också fast att "tillväxt i konventionell mening är varken möjlig eller eftersträvansvärd". I stället vill partiet skapa en långsiktig hållbar "kretsloppsekonomi". På sikt är målet en ekonomi utan ränta. Och med mindre arbete. I ett Sverige där arbetslinjen blivit ett populärt begrepp avviker de gröna. Även om partiet mildrat sitt krav från 30 till 35 timmars arbetsvecka är det fortfarande arbetstidsförkortning som gäller, liksom friår och medborgarlön. Medan kommunisterna hade marxism-leninismen som grund för hur samhället skulle organiseras, har de gröna ekologismen. Balansen i det ekologiska systemet måste sättas före ekonomisk vinning. I slutänden handlar det för Miljöpartiet om planetens överlevnad, och den kan man inte kompromissa om. Det gör att partiets påstådda frihetspatos får maka på sig så fort det rör sig om ett förslag som motiveras med miljöhänsyn. Som språkröret Peter Eriksson uttryckte det på partikongressen i våras: "Man kan inte gömma sig bakom att människor får göra som de vill". Då blir det logiskt att det "liberala" partiet vill försvåra resor, transporter och utbyte av varor, eller förbjuda viss teknik som kärnkraft och odling av genmodifierade grödor. Man kan kalla de grönas idéer mycket, men inte en modern politik för framtiden.