LEDARE: Ledare: Säkrare tillsammans

Snart blir det bomfällning i Vidsel. Amerikanska flygvapnet kommer till Norrbotten för att genomföra testbombningar, och då blir det även samövning med F 21. När Norrbotten förra sommaren stod värd för den Nato-ledda övningen Loyal Arrow deltog ett femtiotal flygplan och ett par tusen personer från tio olika länder. Den här övningen sker i mindre skala: ett 20-tal amerikanska stridsflygplan och ett par hundra soldater kommer på besök, och USA är enda utländska gäst. Även den här övningen kommer att locka aktivister som försöker störa och förstöra, till viss del ivriga att skapa uppmärksamhet kring sig själva, till viss del säkert drivna av övertygelsen att de gör en insats för världsfreden. Säkerligen kommer fler än sådana sabotörer att provoceras av den amerikanska närvaron, och av att en krigförande supermakt tillåts öva i "neutrala", fredliga Sverige. Svensk neutralitet och alliansfrihet har länge varit överspelade begrepp. Hemliga svenska försvarssamarbeten med vänligt sinnade länder går långt tillbaka i tiden. Ändå lever myten kvar om Sverige som ett unikt och fredligt världssamvete, stående lite över resten av världens käbbel och konflikter. Nu sker den militära och säkerhetspolitiska samverkan med andra öppet, vilket provocerar neutralitetsanhängarna än mer. De har svårt att acceptera den sanning som försvarsminister Sten Tolgfors (M) med en dåres envishet fortsätter att upprepa: Säkerhet byggs tillsammans med andra. Samarbete, även militärt, är grunden för fred. Men inte bara antiamerikanska vänsteranhängare och pacifistiska aktivister ser snett på svenskt militärt samarbete med USA och Nato. Nostalgiskt lagda "försvarsvänner" på högerkanten är ofta måttligt förtjusta i Natoanpassning eller i den nya doktrinen att Sverige även försvaras på andra håll i världen. De vill gärna ha ett stort försvar, med mycket prylar, men försvaret ska hålla sig hemma och klara sig på egen hand. Vänsteroppositionen har här som i andra frågor lite svårt att bestämma sig, men det har ändå framgått att socialdemokratisk försvarspolitik i och med det rödgröna samarbetet har gjort en sväng vänsterut igen. De rödgröna kräver i en utrikespolitisk överenskommelse, åtminstone enligt Vänsterpartiets tolkning, att USA avvecklar sina militära baser överallt i världen, ett tillbakadragande som skulle få stora konsekvenser för den globala säkerheten. Och med två EU-fientliga partier i den rödgröna koalitionen är förutsättningarna inte de bästa för ett konstruktivt svenskt deltagande i arbetet med att bygga fred och säkerhet i Europa. Mona Sahlins säkerhetspolitiska övertygelser är oklara, förutom när hon någon gång nämner Nato, då är det med ett bestämt löfte att Sverige aldrig ska gå med - så länge hon får bestämma. Det får hon förhoppningsvis aldrig.

Ledare: Ledare: Säkrare tillsammans