LEDARE: Ledare: Sahlins svaghet

Det har nu gått några veckor sedan socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin annonserade sitt kommande valsamarbete med miljöpartiet och genast fann sig skadskjuten av sitt eget parti. Efter intern kritik tvingades hon ju att öppna dörren på glänt för vänsterpartiet trots allt, och bilden av vänsteroppositionen som en oredig rödgrön röra befästes. Hela detta förlopp gavs en ny dimension då ordföranden i socialdemokratiska kvinnoförbundet Nalin Pekgul häromdagen gick ut och offentligt förklarade att samarbetet med miljöpartiet visst var förankrat. Det hela handlade om att det fanns personer inne i partiet som helt enkelt såg sin chans att komma åt Mona Sahlin. Nalin Pekguls politiska gärning kännetecknas av åtminstone en röd tråd: att hon ständigt försvarar Mona Sahlin. Det finns knappt något tillfälle då Mona Sahlin har hamnat i trubbel där inte Nalin Pekgul funnit anledning att ursäkta henne, oavsett omständigheter. Hennes roll som vapendragare har knappast varit höljd i dunkel. Men vad är det egentligen hon säger? Nalin Pekgul säger att Mona Sahlins upplägg i regeringsfrågan visst var förankrat högst upp i organisationen, men att en falang i partiet högg till mot henne när de såg sin chans att göra det och att det var därför det blev så kaotiskt som det blev. Således handlade det egentligen inte så mycket om vem eller vilka socialdemokraterna skulle regera med som hur pass svag ställning Mona Sahlin egentligen har som partiledare. Det var i grund och botten ingen sakfråga det gällde, utan en personfråga. Mot bakgrund av Nalin Pekguls vittnesmål finns två slutsatser att dra. Den första är att missnöjet med Mona Sahlin måste vara oerhört stort bland dem som nu är emot henne. Dels att grupperingarna i fråga är rejält inflytelserika; de lyckades tvinga henne att tvärvända under förnedrande former i en för partiet avgörande fråga. Man ska då man begrundar detta minnas att Mona Sahlin inte alls var något förstahandsval som partiledare. Snarare tvärtom, det finns fog för att kalla henne tredjevalet. Och dessutom att hon inte valdes på något särskilt program eller utifrån något speciellt mandat. Hon valdes i brist på bättre alternativ trots att stödet för henne var tämligen ljumt. Vad vi nu vet är alltså att Sahlin är så till den grad ifrågasatt att hennes motståndare inte tvekar att slå till mot henne ens till priset av lägre förtroendesiffror för hela vänsterblocket. Det är stämningslägen som annars brukar förknippas med konvulsionerna i mindre kommunistpartier. Arbetas det till och med för ett partiledarbyte i tid till nästa val? Det var nog inte den bilden av Mona Sahlins auktoritet som Nalin Pekgul hoppades sprida. Men nu är det gjort.

Ledare: Ledare: Sahlins svaghet

Hon valdes i brist på bättre alternativ trots att stödet för henne var tämligen ljumt.