I Norrbotten genomför Socialdemokraterna en "medlemsdialog". De diskuterar politik, ledarskap och organisation för att "hitta arbetssätt och organisation för att nå en långsiktigt hållbar politik och arbetsform som ger utrymme åt nya lösningar för nya behov hos människor och i samhället", som distriktsledningen skriver.
På det seminarium som hölls i helgen deltog runt 30 personer. På den medlemsenkät som gått ut i länet svarade strax över 200, av totalt 5.500 medlemmar. Så dialogen är begränsad.
Ska man trots det drista sig till att dra någon slutsats av underlaget, är det att en stor majoritet inte alls bryr sig om vilket kön nästa partiledare har. Således är det inte längre "dags för en kvinna", som det hette sist det begav sig.
I övrigt spretar det. Nästa partiordförande ska: kunna sätta ner foten men lyssna; vara ung men erfaren; gärna ha erfarenhet av näringsliv, fack, vård, omsorg och internationellt arbete.
Som distriktsledningen konstaterar innehåller profilbeskrivningen av en (önske)tänkt partiledare "motstridiga förväntningar"
Särskilt svårhanterligt är kravet på att ledaren ska vara både lyssnande och nytänkande. "Lyssnandet" blev Mona Sahlins förbannelse. Kravet på att hon skulle lyssna mer än leda, och därtill det faktum att hon valdes med ett mandat vars utrymme för att förändra var högst oklart, drog undan benen för henne redan från början.
Av den misslyckade processen med rådslag som skulle ta fram en ny politik under förra mandatperioden, borde Socialdemokraterna om något ha lärt sig hur de inte ska gå tillväga. Att så få S-medlemmar deltagit i den norrbottniska interna partidialogen spelar egentligen mindre roll: det har nämligen aldrig någonsin i något parti varit så att "gräsrötterna", som alla i partiledningen nu återigen säger sig vilja lyssna till, varit de som gått före, förnyat och utvecklat. Att lyssna till gräsrötterna i ett parti som gått från bakslag till bakslag leder knappast framåt.
Det ingår i ledarskapet att peka ut riktningen, måla upp nya visioner och övervinna det motstånd mot förändring som ligger latent i varje partiorganisation. När potentiella partiledare inom Socialdemokraterna nu duckar på frågor om de vill och vad de vill riskerar partiet att upprepa samma misstag som under Sahlin.
Orsaken till att så många ligger så lågt handlar emellertid inte bara om "respekt för den demokratiska processen", som det brukar heta. I dessa dagar vet få socialdemokrater vad de vill.
I enkäten rankar S-medlemmarna jobb, välfärd och miljö som viktigast. Men det räcker inte. Den prioriteringslistan skulle de flesta partier skriva under på. På frågan vad som behöver göras rent konkret inom dessa områden kommer det väldigt få svar från socialdemokratin för tillfället.
Ideologin är inte till någon större hjälp. I enkäten skriver en ung medlem att partiet måste våga vara socialdemokratiskt. Men vad det innebär 2011 verkar ingen ha en aning om.