LEDARE: Ledare: Rödgröna svek direkt

Talmannen Per Westerberg var synbarligen nervös när den nya riksdagen inledde sitt arbete på måndagen. Sällan röner valet av talman särskilt mycket uppmärksamhet, men den här gången blev det en rafflande tillställning.Alliansen nominerade moderaten Westerberg för återval med argumentet att största block bör utse talman. De rödgröna lanserade socialdemokraten Kent Härstedt med motiveringen att posten bör besättas av en företrädare för riksdagens största parti. 347 röstsedlar lades i valurnan (en vänsterpartist gick på toaletten och Thomas Bodström (S) var i USA) och efter flera kontrollräkningar stod det klart: Per Westerberg vann med 194 röster mot 153.Om de 20 sverigedemokraterna lade sina röster på Alliansens kandidat säger enkel matematik att en rödgrön ledamot måste adderat sin röst till borgerlighetens maximalt 173. 174 röster räckte för majoritet, så Per Westerberg hade blivit vald även utan SD:s stöd, en smula smolk i glädjebägaren för oppositionsledaren Mona Sahlin. Men annars gick allt som man kan ana att hon hoppats denna dag: Alliansens kandidat blev även Sverigedemokraternas. Det var ett högt spel av Sahlin. Hade SD i stället valt att lägga sina röster på Kent Härstedt skulle han ha suttit i talmansstolen denna mandatperiod som en ständig påminnelse om Mona Sahlins svek. För svikit har hon gjort. Under valrörelsen försökte Mona Sahlin upprepade gånger använda Sverigedemokraterna för att attackera Alliansen. Hennes bedyranden om att de rödgröna aldrig skulle göra sig aktivt eller passivt beroende av SD skulle få Alliansen att framstå som mindre avståndstagande mot de främlingsfientliga, var tanken.Det enda Mona Sahlin lyckades med var att ge Sverigedemokraterna uppmärksamhet utan att partiet behövde få sin politik granskad.Väljarna insåg å sin sida nog att Alliansens hållning var den enda rimliga; att största block bildar regering, med eller utan egen majoritet. Hur SD röstar i riksdagen kan ju ingen annan ta ansvar för.För vad skulle Mona Sahlin ha gjort om de rödgröna blivit störst men hamnat i minoritet? Bjudit in C och FP, sa Sahlin. Och efter att dessa sagt nej? Skulle hon ha avstått regeringsmakten? Utlyst nyval? Knappast, vilket visar att Mona Sahlins löften bara var tomma ord från början. Det bekräftades nu också av den rödgröna strategin att nominera en egen talmanskandidat. De rödgröna var uppenbarligen beredda att redan vid riksdagens första möte omintetgöra Mona Sahlins många gånger upprepade utfästelse från S-kongressen 2009, "Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande - aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande." Och löftesbrottet gjordes inte ens i en viktig sakpolitisk strid, utan i valet av talman.Så mycket för Mona Sahlins trovärdighet. Än en gång har hon visat hur renons på ansvarstagande hon är. Och att hon aldrig någonsin bör bli Sveriges statsminister.

Ledare: Ledare: Rödgröna svek direkt