LEDARE: Ledare: Rikta missnöjet rätt

Förutom snuset har väl ingen fråga fått så stark symbolverkan för svenskt EU-motstånd som jakten. Kollisionen mellan den i skogarna fritt strövande svensken och det överreglerande, klåfingriga Brysselmaskineriet. Den lilla människan mot den stora byråkratin. Folklig tradition gentemot marknadsanpassning. Nästan romantiskt. Rensar man bort en del av illusionerna framstår motståndet som mindre hjältemodigt och mer krasst. Folk vill kunna fortsätta jaga i fred, helt enkelt. Hade ett svenskt EU-medlemskap inneburit förbättrade förutsättningar för jakten hade känslorna för EU antagligen varit varmare och missnöjet med sakernas tillstånd på jaktområdet riktats någon annanstans. För missnöjet föddes inte med EU. Jakt är en infekterad fråga i Sverige.
Jägarna utgör en arg och högljudd intressegrupp. Att diskutera viltvård, rovdjur
eller samepolitik på ett lugnt och resonabelt sätt med jägare är inte lätt. Just nu är jägarna i Norrbotten förbannade över förlorade privilegier kopplade till jakt på småvilt på statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Och här spelar EU en roll. Förra året ändrade regeringen den aktuella paragrafen i rennäringsförordningen så att EU-medborgare ska kunna jaga på lika villkor som personer folkbokförda i Sverige. Ändringen gjordes därför att de gamla reglerna betraktades som handelshinder på EU:s gemensamma marknad. De företagare som sålde tjänster kopplade till jakt tvingades att missgynna utländska medborgare. Helén Pettersson (s), riksdagsledamot från Umeå, väckte i går debatt om saken i riksdagen. Hon vill ha tillbaka de tidigare reglerna och återinföra positiv särbehandling av svenskar. Hennes motiv är
att förhindra en anstormning av jägare som hotar miljö och uthållig viltvård - men också att förtur för svenskar "känns sympatiskt". Som centerpartisten Erik A Eriksson påpekade är det dock inte säkert att andra EU-medborgare uppför sig sämre i fjällen än andra. Och enligt Krister Hammarbergh (m), Luleå, har inget ökat jakttryck kunnat observeras sedan regeländringen. Även om känslan är den rätta är det ingen bra idé att generellt låta svenskar få förtur till friluftsliv och natur. Turism är en framtidsnäring och den skulle inte må bra av om Sverige överlag började särbehandla efter nationalitet när det gäller tillträdet till svenska fjäll, skärgårdar och skogar. Dessutom går det att göra undantag från dagens regler om man vill - så länge det kan motiveras av lokal- eller regionalpolitiska hänsyn - och exempelvis utfärda särskilda länsjaktkort. På den punkten var jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) mycket tydlig i gårdagens debatt. Men beslut om detta fattas av länsstyrelsen. De norrbottniska jägarnas missnöje bör alltså riktas mot Luleå, inte mot Bryssel.

Ledare: Ledare: Rikta missnöjet rätt