Ledare: Rensa i katalogen
RÄTTIGHETER ATT FIRA. FN:s 60 år gamla deklaration om mänskliga rättigheter är populär - men för lång.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
stora, vackra ord och yviga gester är det när man pratar mänskliga rättigheter. Idén om okränkbara, individuella och universella rättigheter är människans kanske allra största framgång. Då kan man kosta på sig en del överdrifter. Som programmets omfång: 150 seminarier på två dagar. Man baxnar. I rättigheternas tilltagande popularitet finns dock ett stort och allvarligt problem. Precis som med pengar leder inflationen av rättigheter till att deras värde minskar. Redan för 60 år sedan, när FN slog fast sin berömda rättighetsdeklaration i Paris, kompletterades liberala rättigheter som yttrandefrihet, tankefrihet, skydd mot tortyr etcetera med helt andra rättigheter: rätt till betald semester, rätt till gratis utbildning, rätt till skydd mot arbetslöshet. Dessa adderades av hänsyn till den socialistiska syn på rättigheter som fanns i det dåvarande östblocket. Numera har mänskliga rättigheter i samhällsdebatten utvidgats till att omfatta det mesta vi förknippar med det goda livet; lycka, personlig utveckling, hälsa. En lockande idé, om det inte vore för att varje rättighet också innefattade en rätt att ställa krav på medmänniskorna. Yttrandefrihet för mig innebär en skyldighet för andra att inte hindra mig från att säga vad jag tycker. Skyddet mot tortyr ställer krav på polisen att avstå från vissa förhörsmetoder. Och så vidare. De liberala rättigheterna bygger på att dessa krav kan ställas gentemot alla människor överallt. Med den andra typen av rättigheter förhåller det sig på annat sätt. Här är det oklart vem kraven ska riktas mot. Kommunen? Staten? Svenskar? Alla människor? Svaret varierar. Eftersom sociala och ekonomiska rättigheter dessutom bygger på att någon måste tillhandahålla resurser för att de ska kunna förverkligas, resurser som är begränsade, blir de i realiteten inga riktiga rättigheter, utan bara anspråk som sedan måste vägas mot andra. Och ju fler sådana anspråk som kläs i rättighetsskrud desto mindre respekt kommer vi att få för rättigheter generellt. Vi ser det här i västvärlden. Yttrandefrihet ifrågasätts om yttrandena inte faller inom ramen för det politiskt korrekta. Likhet inför lagen vägs mot nationell säkerhet. Tortyr blir en fråga om nödvändighet. För att återfå respekten för rättighetsbegreppet bör vi bara använda det i rätt sammanhang - och rensa friskt i rättighetskatalogen. Med ett mindre antal rättigheter får vi mer kraft att sätta bakom orden när vi försvarar dem.