1992 samlades 108 av världens då stats- och regeringschefer i Rio de Janeiro, Brasilien för att framställa riktlinjer inom miljö och hållbar utveckling. 20 år senare reser statsminister Fredrik Reinfeldt till Copacabanas stränder för att nu på midsommarafton hålla Sveriges anförande på FN:s miljökonferens Rio +20.
Konferensen började i går onsdag, och över hundra stats- och regeringschefer närvarar. De kommer att diskutera de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som världen står inför. Meningen är också att i Rio föra fram ett arbete med globala mål för att bättre kunna mäta hållbarhet.
Tyvärr saknas flera av världens viktiga ledare. USA:s Barack Obama kommer inte. Inte heller Storbritanniens David Cameron, Kanadas Stephen Harper eller Tysklands Angela Merkel. I slutändan är det regeringar, och deras ledare, som kan möjliggöra förändringar. Då bör de vara på plats och göra något. Även om mötet endast resulterar i ett gemensamt uttalande om ambitioner för framtida miljöhållbarhet, så är det att välkomna.
Hållbarhet bör handla om att vi tillgodoser våra behov i vår tid utan att begränsa kommande generationers behov. Vi behöver inse att vi är en kedja mellan tidigare och kommande släkten.
Vad Fredrik Reinfeldt kommer att tala om på fredagen återstår att se. Han borde lyfta fram att det går att förena klok klimat- och miljöpolitik med tillväxt, det har Sverige visat. Det vore synd om denna miljökonferens spårar ut i en anti-tillväxtagenda. Här gäller det för Reinfeldt och andra vänner av frihandel och tillväxt att tala om att det är möjligt att kombinera ansvar för miljö och hållbar utveckling med marknadsekonomi och konservativa värden som hållbarhet och bevarande.
Världen har de senaste 25 åren haft en mycket stark globalisering, miljontals människor har lyfts ur fattigdom. Samtidigt finns det risker. Världens resurser hanteras i vissa fall på ett felaktigt och ohållbart sätt, framförallt i länder som saknar liberaliserade ekonomier. Det är då angeläget att få en diskussion om hållbarhetsmål, som handlar om ekonomi, sociala problem och miljö.
Marknadsekonomin har effektiviserat resursanvändning och verkar miljövänligt. En bil byggd 2012 är oändligt mycket resurssnålare och miljövänligare, gällande bränsle och motor, jämfört med en bil byggd 1992 vid tiden förra Riokonferensen. Det är inget fel på marknadsekonomin ur en miljöaspekt.
Sverige är ett gott exempel på ett land som lyckats kombinera en växande modern ekonomi utan att öka belastningen på klimat och naturresurser. Miljökonferensen kan vara steg i rätt riktning för världens länder i den frågan. Vi stod som värd för den första av denna typ av internationella klimatmöten, Stockholmsmötet 1972 vilket var grunden till framtida möten. Det kan ge Sveriges röst en historisk trovärdighet i global miljöpolitik.
Många av de svåraste miljöproblemen har minskat i den rika delen av världen sedan Stockholmsmötet 1972. Det har inte varit trots marknadsekonomi, utan tack vare den. Växande ekonomier, liberala reformer, fri företagsamhet och öppna marknader driver fram lösningar och beredskap för klimathot och hållbarhet. Om detta bör Reinfeldt föra Sveriges talan om.