Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Julen 2009 är det trevligt att vara oppositionspolitiker, och inte bara för att svenska hem badar i färgerna rött och grönt. Opinionssiffrorna är goda. Förtroendet för Mona Sahlin (S) förblir visserligen lågt men mediernas älskling Maria Wetterstrand (MP) finns som backup. De rödgröna partiledarna kan ta julledigt i god stämning. Värre är det för statsminister Fredrik Reinfeldt (M), som i går höll sitt traditionsenliga jultal. Ur ett maktperspektiv blir julen blå: alliansen regerar. Men opinionsstödet är svagt, debatten domineras av sjukförsäkringsoro och statsministern får sin släng av kritiken som följt på klimatmötets antiklimax i Köpenhamn. EU-ordförandeskapet har inte kunnat växlas över i inrikespolitiska poäng. Bara hårda klappar för Reinfeldt. Tidigare jultal har inte satt några särskilt djupa spår och kommer antagligen inte att gå till historien. Nu, med mindre än ett år kvar till nästa val, kan statsministern inte kosta på sig att bara brodera lite allmänt om något favoritämne. Han måste återta befälet över den politiska agendan, och det med besked. Årets jultal blev ett gott första försök. Det började inte bra: en lång inledning om EU, FN, globalisering och världspolitik. Intrycket blev att Sveriges statsminister fortfarande befinner sig någon annanstans mentalt; bland klimatförhandlare och EU-toppar. Sedan blev det betydligt bättre. Fredrik Reinfeldt markerade att han nu är tillbaka i svensk politik. Inför valet 2010 lade han fram tre huvudområden för alliansen: Full sysselsättning, och då inte den gamla socialdemokratiska varianten där människor göms undan i systemen, utan riktigt arbete åt alla; välfärdens utveckling, med mindre toppstyrning och mer inflytande för brukare och personal; och slutligen kampen mot den våldsbrottslighet som sprider rädsla och begränsar vår frihet. Statsministern beskrev hur alliansen står mot "ett ofärdigt vänsterexperiment"; en vänster med en bidragslinje som kostar och skattehöjningar på bland annat arbete och bensin som gör ont värre, trots alla fagra populistiska rödgröna löften. Riktigt bra var Fredrik Reinfeldt när han beskrev hur alliansens sjukförsäkringsreform handlar om att ge människor med arbetsförmåga en ny chans. Framträdandet blev här en tydlig påminnelse om att ingen annan svensk partiledare kan mäta sig med Fredrik Reinfeldt i pedagogisk förmåga, eller matcha hans slagkraftiga kombination av statsmannamässighet och ödmjukhet. Räcker gör det dock inte. Sverige behöver en regering som "vågar gå före", för att använda Fredrik Reinfeldts egna ord. Då duger det inte att envist hålla fast fokus vid utbudssidan av arbetsmarknaden och avfärda näringslivet som ett särintresse. Företagarna måste bli en del av alliansens vision. Då kan det bli en god, blå jul 2010.
