Ledare: Rätt i praktiken
Tack vare Jan Björklunds insatser är det inte längre lika politisk laddat att säga att människor faktiskt har olika talanger.
INTE BARA TEORI. Utbildningsminister Jan Björklund (fp) presenterade i går konkreta åtgärder för att stärka svensk yrkesutbildning.
Foto: CALUDIO BRESCIANI/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
ska platserna bli fler inom gymnasial lärlingsutbildning, liksom på de praktiskt inriktade - och ofta dyra - kurserna inom Komvux. De borgerliga partiledarnas presentation av en ny satsning på yrkesutbildning har både bästa och sämsta möjliga tajming. För en vecka efter att utbildningsminister Jan Björklunds (fp) yviga statistikhantering närgånget granskats av Sveriges
Radio och debatterats kan det ju kännas bra att föra över det utbildningspolitiska samtalet på något annat. Samtidigt som tilltron antagligen aldrig varit lägre för
alliansens utbildningspolitiska reformer. Men någon total trovärdighetskris för den borgerliga utbildningspolitiken är det ändå inte tal om. För många människor är redan vunna för saken, och socialdemokraterna har i alltför hög utsträckning anpassat sig till och köpt Jan Björklunds världsbild. Och även om den bilden i vissa fall är snedvriden så är det att döma av gensvaret hos svenska folket en bild som många föräldrar, lärare och elever i det stora hela känner igen sig i. Oavsett hur kunskapsläget hos svenska skolelever exakt ser ut, svänger och står sig vid internationella jämförelser så finns det andra siffror som talar sitt tydliga språk: Var tredje svensk 20-åring har idag inte lyckats genomföra en gymnasieutbildning med godkända betyg. Ett resultat som är klart underkänt, oavsett om det finns andra länder där situationen är lika bedrövlig. Tack vare Jan Björklunds insatser är det inte längre lika politisk laddat att säga att människor faktiskt är olika och att det är dumt att försöka tvinga in alla i samma form. Inte minst för att det blir kostsamt för samhället, när teoretiska utbildningar drar ut på tiden eller aldrig klaras av samtidigt som det råder brist på yrkesutbildad arbetskraft. Men allra värst blir det naturligtvis för de unga människor för vilka den påtvingade teoretiska utbildningen blir en pina och ett misslyckande. Här kan man - för att använda socialdemokratiskt språkbruk - med rätta tala om utslagning.