LEDARE: Ledare: Rätt att reformera

För Alliansen är sjukförsäkringen frågan som vägrar att försvinna. Av alla strider de borgerliga fått utkämpa i debatten denna mandatperiod har denna varit den hårdaste; genom att utmåla det som att sjuka människor "kastas ut" på gatan och lämnas vind för våg på grund av reformerna av sjukförsäkringssystemet, har de rödgröna ibland lyckats få regeringen att framstå som kall och hjärtlös. När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) frågades ut i SVT häromveckan var det också denna fråga som fick honom mest på defensiven, konfronterad - som vanligt i dessa sammanhang - med ett sjukskrivningsfall från verkligheten vars rimlighet han som statsminister sattes att bedöma. En orimlig uppgift förstås, men Fredrik Reinfeldt tvekade väl mycket - och helt i onödan. Här hade han tydligare kunnat stå upp för sin politik, och med sin erkänt goda pedagogiska förmåga förklarat vilken viktig komponent omgörningarna av både sjukförsäkringen och a-kassan är i det som kallas Alliansens arbetslinje. Han hade kunnat påminna tittarna om att de "stupstockar", i själva verket tidsgränser, som Socialdemokraterna nu så hårt kritiserar, är ett gammalt S-förslag, tänkt att undvika den olycksaliga passiviseringen och garantera rätt till hjälp i rätt tid. Framför allt skulle han ha lagt ut texten mer om hur illa det förhöll sig tidigare. Sjukförsäkringen var vid Alliansens tillträde som många säkert minns ett moraliskt moras, där människor verkligen bara lämnades vind för våg, i passivitet. Personer med arbetsförmåga sjukskrevs av arbetsmarknadsskäl. Diffusa psykiska och fysiska åkommor som borde ha kunnat botas med rätt hjälp eller med byte av arbete och arbetsmiljö, blev raka vägen in i långvarigt utanförskap. Människor, även unga som knappt hunnit ut på arbetsmarknaden, förtidspensionerades bort från arbetslivet per löpande band. Att förändring definitivt var nödvändigt insåg en majoritet av svenska folket. Liksom de nu förstår att den reform inte finns som aldrig träffar snett; varje byråkratiskt system som byggs upp för att massadministrera individuella öden kommer att leda till att människor ibland felbedöms eller faller mellan stolarna. Men i det tidigare systemet var problemen ingen följd av felbedömningar: felet satt i själva systemet. Omgörningen av sjukförsäkringen, med tidsgränser, rehabilitering och arbetslinje, var därför rätt. Detsamma gäller reformen av a-kassan, som även den hade spårat ur från aktiv omställningsförsäkring till passiv bidragsförsörjning. Alliansledarna ska därför vara nöjda med att de vågade åstadkomma de förändringar som behövdes. Färre är idag sjukskrivna eller förtidspensionerade, och sysselsättningen har ökat; reformerna blev lyckosamma. Var nu så vänliga och försvara dem också.

Ledare: Ledare: Rätt att reformera