SVT:s skildring av brister i demensvården, bland annat i Piteå kommun, förde upp äldreomsorgen på den politiska debattagendan. Där har den hamnat förut, ofta efter diverse (van)vårdskandaler, utan att särskilt mycket hänt för den sakens skull.
Det är svårt för staten att kommendera kommunerna, som har ansvaret för äldreomsorgen, att organisera sin verksamhet på ett visst sätt. Vi har kommunalt självstyre i Sverige, och förutsättningarna och vårdbehoven ser olika ut i landets kommuner.
Ännu svårare är det att med statlig styrning skapa en miljö präglad av värdigt bemötande och medmänsklighet; det hänger i slutänden på personalen om sådana visioner förverkligas.
Politikerna på riksplanet försöker ändå. Nationella riktlinjer för bemanning inom demensvården är på gång. Regeringen har därtill tagit två initiativ som ska göra äldreomsorgen bättre.
100 miljoner totalt per år, delas ut i stimulansbidrag till kommuner som inför lokala värdighetsgarantier, ett slags förbindelse till medborgarna angående vilken service de har rätt att förvänta sig inom äldreomsorgen.
Den andra insatsen går ut på att höja personalens kompetens. En miljard kronor under mandatperioden ska gå till vidareutbildning för dem som jobbar inom äldreomsorgen. Det är tänkt att ge högre kvalitet på omsorgen men även göra det mer attraktivt att söka sig till och stanna i denna sektor, där möjligheterna att utvecklas i yrkesrollen tidigare varit ganska små för många.
Anette Asplund, gruppledare för Kristdemokraterna i Luleå, har i två interpellationer ställt frågan till socialnämndens ordförande Margareta Bladfors Eriksson (S) vad majoriteten tänker göra för att medverka till regeringens initiativ.
Och kommuner brukar inte vara sena att haka på när det vankas olika former av stöd och stimulanser.
Det innebär inte att man kan räkna med resultat. Lika lite som en deklaration om värdighet i vården och omsorgen garanterar detta i praktiken, skapar tillfälliga fortbildningsprojekt per automatik en i grunden bättre service. Kommuner är dessutom fenomenala på att omfördela statliga stöd inom budgeten; stimulansbidrag innebär inte med säkerhet att mer pengar går till omsorgen.
Ofta blir det, när det gäller äldreomsorg, väldigt mycket ord.
De låga lönerna för kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg är ett exempel. Högre lön för personalen leder visserligen inte alltid till bättre service för brukarna, men förbättrade villkor borde i alla fall göra det något lättare att rekrytera "rätt" folk.
Håkan Juholt tog i sitt installationstal på Socialdemokraternas extrakongress upp att vård- och omsorgspersonalens löner måste höjas. Många före honom, på båda sidor av blockgränsen, har sagt detsamma. Men mycket lite har hänt.
När en kongress är över hamnar de vackra deklarationerna ofta i papperskorgen, och de nyss så generösa kommun- och landstingspolitikerna förvandlas under hemresan återigen till gnidiga arbetsgivare.
Inget tyder på att det skulle bli annorlunda den här gången.