När Socialdemokraterna nu går till val på linjen att regeringen "försämrat" för arbetslösa och sjuka, är det viktigt att förstå vad det linjevalet kommer sig av: en extremt statisk syn på samhället. En gång arbetslös - alltid arbetslös. En gång sjukskriven - alltid sjukskriven. Så lyder den socialdemokratiska analysen. Och Socialdemokraternas Sverige bar i viss mån syn för denna sägen. Människor dömdes där till livslång arbetslöshet och sjukskrivning. Alliansens arbetslinje bygger på en annan analys. Att det viktigaste för arbetslösa är möjligheten att få ett nytt arbete. Att sjukskrivna allra mest behöver hjälp tillbaka, inte förtidspensionering. Som Camilla Hansen (C) sade när hon med allianskamrater presenterade regeringens ekonomiska vårproposition "Sveriges väg ur krisen" i Luleå: - Vi vill inte forsla människor åt sidan och lämna dem där. Det är en fundamentalt annorlunda linje än Socialdemokraternas passiviserande bidragslinje. För Sverige har detta linjebyte varit bra, även om Socialdemokraterna - som än en gång visar sin oförmåga att se dynamiken i samhällsekonomin - försöker skylla finanskrisens destruktiva effekter på regeringen. Sveriges arbetsmarknad fungerar i grunden bättre idag än förut. Arbetslinjen är värd att fortsätta med. Den kommer, som Krister Hammarbergh (M) påpekade, underlätta övergången till den högkonjunktur som Sverige nu ser ut att stå inför. Vårpropositionen är ingen "riktig" budget utan ett inriktningsdokument. Och alliansens inriktning ligger fast.
Arbetslinjen stärks något ytterligare med ökade möjligheter till sänkt arbetsgivaravgift för den som anställer äldre arbetslösa.
Stabila offentliga finanser, själva kittet i allianspolitiken, prioriteras.
Med ett underskott på ett par procent av BNP ligger Sverige betydligt bättre till än många andra länder i Europa. Och vårproppen är fortsatt återhållsam: Det blir lite plock och pock till olika väljargrupper: Pensionärerna får en skattesänkning; familjer med flera barn en slant. Försiktigheten med finanserna är en viktig del i att trygga svensk ekonomi och sysselsättning. LO:s rop efter mera lån visar att de inte förstått att underskott idag betalas i högre räntor och arbetslöshet imorgon. Regeringens arbetslinje och det finansiella ansvarstagandet behöver likväl kompletteras. Om arbetslinjen i förra valet var alliansens nya, stora grej måste frågan nu ställas vad som ska bli nästa. Det finns flera vägar att ta, samtidigt, ut ur krisen. Företagarna får i årets vårbudget slopad revisionsplikt för småföretag. De borde få mer. Den moderata inriktningen på utbudssidan av arbetsmarknaden är för statisk. Mer måste göras för att även gynna dem som anställer. Får vi till valet äntligen se Alliansen driva den starkare företagarlinje Sverige så väl behöver? 