Ledare: Prioriteringar i Piteå

ANSVARSLÖS. Kommunalrådet Peter Roslund (S) skyller gärna ifrån sig.

ANSVARSLÖS. Kommunalrådet Peter Roslund (S) skyller gärna ifrån sig.

Foto: GRETA SKÖLD

Politik2010-09-10 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Livet som dement kommer alltid att vara i viss mån ovärdigt. Men det finns grader. I ett reportage av SVT:s Uppdrag Granskning visas förhållandena på ett boende för dementa i Piteå, där personalbrist gör det nödvändigt att låsa in och lämna de gamla ensamma över natten. Samtidigt har den ansvariga förvaltningen fått pengar över. Klart det upprör. I slutändan handlar det här om prioriteringar. Staten styr visserligen mycket över vad kommunerna gör, men utrymmet att välja är likväl stort. En del kommunpolitiker satsar hellre på sporthallar än på skolan. Andra föredrar festivaler framför äldrevård. Så ser det ut. Kommunpolitiker vill när de kritiseras gärna få allt att framstå som statens fel (får de beröm tar de dock gärna sitt ansvar). Kommunalrådet Peter Roslund (S) gör likadant: han pratar om staten och kritiserar skattesänkningar - och får lokalt eldunderstöd. "Ansvariga politiker i Piteå vill inget hellre än att höja kvaliteten i omhändertagandet av våra äldre", skriver Bengt-Urban Fransson i en ledarkommentar i Piteå-Tidningen (S). Jaha, varför har Peter Roslund och hans röda kamrater i sådana fall låtit förvaltningen skicka tillbaka miljontals kronor under flera år? Har Alliansen tvingat dem? Kommunsverige har fått massor av miljarder mer under denna mandatperiod. Det gnälldes mycket under finanskrisen över regeringens snålhet och saktfärdighet, sedan visade det sig att kommunerna antagligen fått mer pengar än vad de behövde. Många gick raskt över till överskott igen. Staten kan satsa och skicka hur mycket pengar som helst. Till sist är det kommunen som väljer vart pengarna tar vägen och hur väl de används. Därför är de löften som de rödgröna nu ställer ut om personaltäthet och riktade satsningar tomma. De pengarna kan lika gärna hamna hos administrationen eller i en ny rondell. Det kommunala självstyret är trots allt såpass starkt. Peter Roslunds prioriteringar är inte konstiga. Röststarka grupper har alltid störst chans att få genomslag för sina krav. De rödgröna med Mona Sahlin går just nu till val på att prioritera välfärd framför skattesänkningar, men lägger i själva verket betydligt mer pengar på sänkt skatt än på kommunerna i sina vallöften. Friska PRO-are har helt enkelt mer att säga till om än dementa äldre. Även väljarna måste ta sitt ansvar. Alla vill ha sitt och prioritera den sektor eller det område av livet där de råkar befinna sig. Slussar lokala politiker mer pengar till ett äldreboende drabbas kanske en skola i stället, och då blir det ett väldigt liv om det. Människors behov är, precis som den offentliga sektorns, omättliga. Men både politiker och väljare borde - trots att det är valtider - kunna besinna sig något och sända en tanke även till dem som inte hörs och syns. Det kallas visst för solidaritet.