"En viktig delseger för alla arbetslösa" kallar riksdagsledamoten Maria Stenberg (S), Arjeplog, bifallet från en majoritet i arbetsmarknadsutskottet till ändrade regler för a-kassan.
Pressmeddelandet beskriver det som att Maria Stenberg fått igenom förslaget "tillsammans med de andra S-ledamöterna och Miljöpartiets och Vänsterpartiets företrädare". Sverigedemokraternas röst, som krävs för majoritet, har tydligen glömts bort.
Tack vare twittrande moderater framkom emellertid att gruppledaren i utskottet Ylva Johansson (S) till och med bjudit in sverigedemokraten Sven-Olof Sällström på sitt rum i anslutning till utskottsmötet; något hon dock förnekar.
Oavsett om Sällström var välkommen eller inte visar det inträffade två saker: att Sverigedemokraterna inte går att tänka bort, även om de etablerade partierna gärna vill och försöker. Men också att det i Sverige fortfarande är känsligt att umgås med populister, vilket vi ska vara glada för.
I Finland är situationen en annan. De stora segrarna i söndagens finska riksdagsval, de populistiska och extremnationalistiska Sannfinländarna, avvisades som potentiell samarbetspartner endast av miljöpartiet Gröna förbundet inför valet.
När Finlands statsminister, Centerns Mari Kiviniemi, intervjuades i P1 försvarade hon sin icke-avvisande hållning till samarbete med att Sannfinländarna är ett annat sorts parti än Sverigedemokraterna. Och det stämmer. Medan SD har rötter i nynazismen kan Sannfinländarnas ursprung sökas i en etablissemangskritisk landsbygdsrörelse.
Men likheterna ska inte underskattas. I de trakter på skånsk landbygd som har en historia av främlingsfientlighet och populism är SD:s väljarstöd som störst. Och Sannfinländarna lever precis som Sverigedemokraterna på att hota med omvärlden, EU, konstig kultur och invandring.
Trots att invandringen till Finland är måttlig går den att skrämmas med, och skyllas på. Finns det inga verkliga "hot" så får man uppfinna dem. Det är själva essensen i den fascistoida populismens natur: att måla upp falska hotbilder, finna syndabockar och leverera enkla lösningar.
Tyvärr passar Sannfinländarnas populism även de etablerade partierna i Finland, eftersom den styr debatten bort från verkliga misslyckanden i ekonomisk politik och annat, till en diskussion om den dumma omvärlden och för mycket svenskundervisning i skolan. Det är inte förbehållet partier som kallas populistiska att agera populistiskt.
Att hålla extremismen och populismen stången handlar således inte bara om vem man talar med och bjuder in. Det gäller också att själv föra en seriös och ansvarsfull politik.
"Det är oroande att ett populistiskt parti som saknar bredd och samhällsansvar som Sannfinländarna har rönt en sådan stor valframgång", säger Håkan Juholt i en kommentar till det finska valet.
Han och Socialdemokraterna kan visa sitt samhällsansvar, genom att sluta rösta igenom förslag med SD-stöd utan att ens veta vad förslagen skulle kosta att förverkliga.