Den akuta situationen för Grekland stod på agendan för de 17 euroländerna när de möttes i Bryssel på torsdagen. Den grekiska krisen är så allvarlig, att i fall den inte löses kommer den att utlösa en
rad allvarliga finansiella följdproblem i resten av världen, och orsaka att andra länder med ekonomiska problem också faller samman som korthus. Finanskrisen från 2008 lär då betraktas som en mild västanfläkt jämfört med denna.
Det är ju inte bara Grekland som har skulder upp över öronen, även Irland, Spanien, Portugal, Italien - och USA inte minst - har länge levt över sina tillgångar och orsakat stora budgetunderskott som de täckt med lån. Det går inte att leva på det sättet, det erfor Sverige i början av 1990-talet. Förre statsministern Göran Persson (S) sa då: Den som är satt i skuld är inte fri.
Det var klokt sagt.
Sverige klarade krisen genom stora uppoffringar, besparingar och skatte-
höjningar.
Det är det också dessa länder måste gå igenom. Men finns förståelsen för sådana åtgärder i de här länderna? Demonstrationerna i Grekland visar på en total oförståelse för att reformera landets skatte- och bidragssystem.
Regeringen gör vad den kan men möter inget gehör från oppositions-
partiet, Ny demokrati (konservativ).
Partiet har inte tagit tillräckligt stort ansvar för att komma tillrätta med den
grekiska finanskrisen, vilket inte minst smärtat partikollegan i Sverige, finans-
minister Anders Borg (M).
Lika smärtsamt är det att bevittna det som händer i USA. President Barack Obama (dem) har lagt fram det ena förslaget efter det andra för att få igenom ett krispaket, som inkluderar stora besparingar men också skattehöjningar. Konsekvent har republikanerna motsatt sig ett paket med skattehöjningar, trots att ekonomer världen över ser detta som den enda rimliga lösningen på problemet, det vill säga att ge och ta.
Republikanerna är ett starkt splittrat parti som lever farligt under hoten från den yttersta högern med Tea Partyrörelsen (Sarah Palin bland andra) och den kristna högern som främsta kombattanter. Lika lite som Ny demokrati i Grekland tar republikanerna i USA sitt ansvar.
Det finns vissa tidningar i Sverige som i sin fanatiska inställning inte ser, eller vill se, de reella problemen utan blint följer en ideologisk uppfattning. Ibland skulle pragmatism vara klädsamt för dessa debattörer och ledarskribenter!
Italien har dock lagt fram en stram finanspolitik för de närmaste åren. Det visar på ett gott kristänkande.
En lösning på den grekiska krisen har skissats och den verkar vara en rimlig väg att gå. Det innebär en nedskrivning av Greklands skulder genom att europeiska krisfonden EFSF gör återköp av grekiska statspapper. De skrivs ned med upp till 50 procent.
Greklands statsskuld minskar då från 150 till 100 procent av BNP och blir mer hanterlig för Grekland.
Det här måste naturligtvis betalas på något sätt och det är skattebetalarna och privata banker i euroländerna i första hand som får stå för fiolerna.
Däremot blir det troligtvis ingen bankskatt inom EU.
Vår svaghet är vår styrka, uttryckte sig Greklands finansminister Evangelos Venizelos häromdagen och syftade på en eventuell dominoeffekt om Greklandskrisen inte löses. Det låter cyniskt och beräknande, men tyvärr är det sant.