När Noliamässan tuffade i gång i lördags var temat energi. Ett lämpligt val med tanke på att mässan i år hålls i Piteå, där det är mycket på gång inom energiområdet just nu; produktion av biodiesel, framtagning av det svartluts-baserade drivmedlet DME - och så vinden förstås. På Bondön utanför Piteå bygger danska vindkraftsbolaget Global Green Energy för fullt, tolv kraftverk ska det bli. Men projektet är ändå en vindpust jämfört med det i Markbygden; där är målet 1.100 vindkraftverk, 200 meter höga, till en kostnad på över 50 miljarder. Låter det mycket? Det är det också. Tillsammans kommer de drygt tusen kraftverken att kunna producera 12 TwH el (som jämförelse stod vindkrafts-produktionen av el i Sverige för 1,4 TwH 2007, eller en procent av den totala elproduktionen). Blir projektet i Markbygden verklighet förbättras förutsättningarna att uppnå riksdagens mål på 10 TwH el från vindkraft år 2015 avsevärt.
Dessutom ploppar det upp och planeras vindkraftverk lite överallt i Sverige just
nu. Förhoppningsvis främst på platser där det blåser. Helt säker kan man inte vara, det är alltid lätt att det drar iväg och går lite för fort när det är stora pengar och politisk prestige inblandat.
Stora vindkraftverksprojekt låter naturligtvis lockande, särskilt för de glesa bygder dit vindkraften av naturliga skäl dras, och där man är ovan vid att det väller in investeringspengar och arbetstillfällen. Ivrigheten för vind är också politiskt påtaglig, vind känns rent, nytt och fräscht. När Ola Alterå, bygdens son (från Norrfjärden) tillika statssekreterare åt näringsminister Maud Olofsson (c) återvände hem till Piteå och Noliamässan i helgen beklagade han att inte fler svenska företag är intresserade av att investera i vindkraft och "grön energi". Danska och tyska intressenter är mer på bettet. Men att en del svenska aktörer besinnar sig trots att alla andra tycks sjunga solens och vindens lov behöver inte vara ett problem. Bara för att politikerna sätter upp ett mål och erbjuder statliga subventionspengar innebär det inte att målet är eftersträvansvärt. Vind är än så länge ett ineffektivt och opålitligt sätt att producera energi jämfört med den vatten- och kärnkraft som tjänat Sverige så väl, och förfular
dessutom miljön på ett högst påtagligt sätt. Inte konstigt att vissa investerare fortsätter att ligga lågt. Vill politikerna få fram fler energialternativ är mer statliga pengar till forskning en bättre väg att gå än att ge stöd till bestämda energislag. Men även då bör man undvika att favorisera och vifta med pekpinnar. Om morgondagens vinnande energiteknik vet vi bara en sak med säkerhet; det kan bli någon helt annan än de som för tillfället har vind i seglen.