Finns flumskolan? Enligt Vänstern och Socialdemokratin är det här med flumskolan ju bara något som borgerligheten hittat på för att ha något att fäktas mot i skoldebatten, och för att steg för steg kunna föra svensk skola tillbaka till 1800-talet.
Den som följt kände DN-journalistens Maciej Zarembas granskning av svensk skola de senaste veckorna, inser snabbt att flumskolan är högst verklig.
I Zarembas reportage finns alla de välkända ingredienserna: föraktet för faktakunskaper; skolchefer som tillämpar samma pedagogik på gymnasiet som på förskolan; misstron mot "katederundervisning" till förmån för grupparbeten och eget "kunskapssökande"; bristen på ordning och reda; betygskriterier som går att töja och bända i det oändliga; luftiga läroplaner; omotiverade och outbildade lärare; skolpolitiker som föredrar att elever hålls på gott humör och får godkänt oavsett vad de kan - och så det välkända resultatet: en skola som lyckas allt sämre.
För många föräldrar, lärare och elever är det här inga nyheter. De vet att flumskolan är på riktigt, och det är därför som Folkpartiets förtroende i skolfrågan är högt hos väljarna; det är därför Jan Björklund gjort slarvsylta av socialdemokratiska skolpolitiker i varje debatt de senaste tio åren. Och det är också därför som han har fått ta emot enorma mängder kritik från Sveriges ledande pedagogiska teoretiker - det är ju de som gått i bräschen för flummeriet.
Ett exempel är attacken mot Jan Björklund från flera pedagogikprofessorer efter att regeringen ändrat läroplanen i geografi, så att faktakunskaper även i fortsättningen skulle anses viktigt.
Att kunna saker avvisas nämligen av flumpedagogerna, det viktiga är enligt dem att se sammanhangen och sambanden. Men det krävs inte särskilt mycket förnuft för att inse att utan kunskap om fakta, årtal och formler, blir det totalt ogörligt att se sammanhang eller förstå samband.
Vänsterns och Socialdemokratins svar på varför skolan misslyckas är 1) friskolorna 2) för lite pengar. Båda svaren står på svag grund. Även friskolor misslyckas, men man kan inte skylla dem för den kommunala skolans misslyckanden. Friskolan har faktiskt blivit en fristad för många på flykt undan flumskolan.
Och vad gäller pengar har Sveriges Kommuner och Landstings undersökningar visat att sambandet mellan skolresultat och skolpengar är svagt.
Att nedmonteringen av kunskapsskolan även blivit populär hos vissa lärare är inte så konstigt; i en skola utan krav på eleverna är det lättare att gömma egen inkompetens och brist på motivation.
Lärarfacken pratar mycket om pengar. Bara högre lön kan locka de bästa till läraryrket, brukar det heta.
Det är att delvis underskatta lärares drivkrafter; flumskolan skrämmer antagligen bort fler än vad lönen gör. Lön som lockbete fungerar dessutom bara för att höja standarden på framtidens lärare. Vad ska man göra med dem som inte duger i dag, sänka lönen så att de förmås lämna yrket?
Det skulle vara intressant att se ett fack driva den linjen.