Det har nu snart gått en vecka sedan den egyptiske presidenten Muhammad Mursi tvingades bort från makten av den egyptiska armén. Efter mäktiga demonstrationer runtom i Egypten med krav om att Mursi skulle avgå, klev militären in på den politiska scenen igen och förändrade bilden. Många menar att det var ett försvar för de demokratiska krafterna i landet, medan andra ser det som ett slag mot demokratin. Mursi var ju vald i fria demokratiska val.
Att det Muslimska Brödraskapet, som representerades av Frihets- och rättvisepartiet i parlaments- och presidentvalen, gick segrande ur de båda valen ska nog främst förklaras av att det var det bäst organiserade av alla partier som ställde upp. Splittringen inom de mer moderata och sekulära partierna var också påtaglig och gav därmed det Muslimska Brödraskapet en rejäl fördel. Tittar man på det första valet i presidentvalets två omgångar fick Mursi 24,78 procent av rösterna. Ahmad Shafiq, en oberoende kandidat men som förknippades starkt med Mubarakregimen, fick 23,66 procent. I omgång två, där de två kandidater som fick mest röster i första omgången ställdes mot varandra, fick Mursi 51,73 procent av rösterna mot 48,27 procent för Shafiq. Antalet röstande blev lägre i andra omgången därför att de inte såg något av alternativen som inspirerande.
Med ett så jämnt valresultat talade Mursi om att han ville vara hela Egyptens president, vilket hälsades med tillfredsställelse runtom i världen, där man fruktat att utvecklingen skulle gå mot muslimskt enpartistyre, ökat förtryck och sharialagar. Men Muslimska Brödraskapet består inte av några hängivna demokrater. Salafister är bokstavstrogna och vill införa sharialagar.
Det dröjde inte länge förrän Mursi visade sitt rätta ansikte. I november ville han införa ett dekret som skulle ge presidenten större makt och inflytande. Stora demonstrationer fick Mursi på reträtt. I slutet av december genomfördes folkomröstning om en ny konstitution, som utarbetats av det Muslimska Brödraskapet. Bara 33 procent av egyptierna gick till valurnorna. 64 procent av dem röstade för förslaget. Konstitutionen var luddig och kunde tolkas på olika sätt.
I mars i år var det så dags igen för Mursiregimen att visa sitt rätta ansikte igen. Då attackerades FN:s nya deklaration mot kvinnovåld. Svart på vitt framgår att det islamistiska ledarskapet inte anser att kvinnan har samma rätt i samhället som männen. Kvinnorna ska inte få: arbeta utan sin makes tillstånd, anmäla sin make för våldtäkt eller sexuella trakasserier, använda preventivmedel utan sin makes tillstånd, stå på jämlik fot med sin make i alla beslut som rör familjen, barnen och ekonomin, skiljas på samma villkor som mannen, med rätt till halva boendet.
Steg för steg avlägsnade man sig från de demokratiska principerna och de mänskliga fri- och rättigheterna. Precis på samma sätt som vi sett andra diktaturer agera. En rimlig förklaring till detta är naturligtvis att Muslimska Brödraskapet inte är en demokratisk organisation, har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Det finns en dold agenda.
Det inser den egyptiska oppositionen och därför blev det en kraftfull manifestation om Mursis avgång. Man kan säga vad man vill om militärens ingripande, men troligtvis hade utvecklingen blivit sådan att militären fått ingripa under alla omständigheter.
Förhoppningsvis stannar militären nu i sina baracker och låter den politiska processen få löpa på. I den övergångsregering som nu skapas är det en förhoppning att de demokratiska partierna nu inser allvaret och går in för ett kraftfullt och övertygande samarbete för att hålla Muslimska Brödraskapet utanför maktens korridorer – med demokratiska medel.