Torbjörn Lidberg (S) menar att en återkommunalisering av hemtjänsten i Boden skulle spara 30 miljoner kronor om året.
Som ledarsidan skrev i går är det förstås rent nys. En hemtjänsttimme som utförs i privat regi kostar 38 kronor mindre för skattebetalarna i Boden än en kommunal hemtjänsttimme.
Att tvångssocialisera all hemtjänst är inget ekonomiskt förslag. Det är ett politiskt.
För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet räcker det inte med att kommunen redan i dag både kontrollerar och finansierar hemtjänsten. Man vill också överta själva utförandet, och med det slänga ut väl fungerande verksamheter, skapa oro för äldre som anlitar hemtjänst och skicka de anställda till arbetsförmedlingen.
Det är ett högt pris för lite politisk prestige.
Den privata hemtjänsten i Boden har klarat att bedriva en bra omvårdnad (det håller till och med Libergs kommunalrådskollega Bosse Strömbäck med om).
Enligt den enkätstudie som kommunen presenterade i våras är 88 procent av brukarna (av både privat och offentlig hemtjänst) i Boden nöjda eller mycket nöjda med den service som ges. ’
Av utförarna fick privata Din Hemservice bäst omdöme, betyget 4,8. Den utförare som hade lägst betyg fick 4,3.
Friheten att välja är alltså både uppskattad och kostnadseffektiv. Och konkurrensen verkar dessutom ha höjt nivån på den kommunala hemtjänsten.
Socialnämndens skenande underskott beror inte på medborgarnas valfrihet. Det beror på politikernas valhänthet. Om Bodens äldre väljer att anlita privata utförare av hemtjänst måste det rimligen få konsekvenser för antalet anställda inom kommunen. Det har det inte fått.
Redan innan valfrihetsmodellen infördes varslades 45,5 helårstjänster inom hemtjänsten Boden. Varsel som stoppades när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och (på den tiden) Miljöpartiet kom till makten. Av rädsla att stöta sig med fackliga företrädare vägrade man att anpassa kostymen efter verkligheten.
Med sparförslaget som presenterades i veckan försöker Torbjörn Lidberg få det att låta som om att han tar ansvar för kommunens stadigt försämrade ekonomi. Trovärdigheten är noll.
Det första Torbjörn Lidberg gjorde som kommunalråd var att öka partistödet så att han skulle ha råd att anställa Jan Bäcklund som sin överrock. Det räckte inte. Sedan dess har han gång på gång visat att han inte är mogen uppgiften att leda en kommun.
Samarbetet med Miljöpartiet sprack förra sommaren eftersom man inte kunde komma överens om hur mycket ett busskort fick kosta. I stället för att genomföra nödvändiga nedskärningar förra året (problemen är verkligen inte nya) lånade kommunen 100 miljoner kronor för att klara den löpande driften.
Men allra starkast lyste inkompetensen i våras när Lidberg genom köpet av Snabelhuset använde skattebetalarnas pengar till att rädda kommunalrådskollegan Bosse Strömbäcks privatekonomi.
Nu tvingas Torbjörn Lidberg möta alla bodensare som riskerar att drabbas av ett sällsynt dåligt genomarbetat förslag. Vad tycker företagarna om att deras investeringar och engagemang plötsligt går upp i rök? Vad tycker personalen inom hemtjänsten om att tvingas tillbaka till kommunen (ofta till en lägre lön)? Och vad anser de äldre och deras anhöriga om att fråntas rätten att själva bestämma över en viktig fråga?
2014 är det valår. Senast då, absolut senast då, kommer Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att få ta konsekvenserna.