Tycker ni att rapporteringen om "snökaos" är överdriven i svenska medier? Då skulle ni se hur det är i USA.
Jag fastnade ett dygn i den så kallade snöstormen i New York. Jag läste att tio personer dog, men där jag befann mig var i alla fall "snöstormen" inte värre än ett ordentligt snöväder.
I nordöstra USA stängdes skolorna och den som gav sig ut med bilen hotades av fängelsestraff. Teven påminde oss dessutom om nödvändigheten av att bunkra mat, vatten och bensin ungefär var 25:e sekund ...
Skulle vi i Sverige vara lika känsliga för snö skulle vi antagligen tvingas ställa in alla flygningar mellan november och maj. Men tro för all del inte att amerikaner är värst.
Efter en vecka utomlands var Aftonbladet den första tidningen jag öppnade ombord på anslutningsflyget mellan Oslo och Stockholm. Det skulle jag inte ha gjort. Jag var nästan beredd att ta ett utgående flyg, vilket som helst, från Arlanda och lämna landet igen. Det var Melodifestivalen, Sean Banan, "fiasko" för hockeylandslaget i någon av alla betydelselösa turneringar samt vad som måste vara det åttioåttonde varvet på den så kallade debatten om näthat (har ni ännu hört någon som är för näthat?).
Så mycket bättre då att komma upp till Norrbotten och hugga tag i riktiga nyheter. Den händelse som dominerat nyhetsflödet medan jag varit borta är utan tvekan krisen i Northland Resources.
Vad som blir av den pågående företagsrekonstruktionen vågar jag inte uttala mig om. Att många småsparare med rätta är besvikna och läget är allvarligt råder det inga tvivel om. Men allt behöver faktiskt inte sluta i kris och katastrof. Det kan vara värt att påpeka att Boliden genomgick en liknande rekonstruktion i början på 2000-talet. Det talades länge om nedläggning, men slutade med att bolaget blev svenskägt och att huvudkoret flyttades till Stockholm.
Att som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i det här läget lansera förslag på kraftigt höjda mineralavgifter visar dock på en rätt betydande brist på taktkänsla och tajming.
Vänsterpartiet har som bekant tidigare presenterat idén om en nätt liten höjning av minaralavgiften på 500 procent. De norrbottniska riksdagsledamöterna Sven-Erik Bucht och Maria Stenberg (båda S) skrev i NSD den 8 februari i sin tur att de vill "greppa marknaden". Tittar man på förslagen de presenterar låter det som om man greppar för att strypa den.
Man vill höja mineralavgiften får 0,2 procent till 1-2 procent. Dessutom skriver Bucht och Stenberg:
"Den som sitter på råvaran sitter alltid med trumf på hand. Vad vill vi med vårt gemensamma framgångsrika gruvbolag LKAB? Låt bolagets vinster i större utsträckning ta position i nya gruvor, inte bara i norr. Det säkerställer även långsiktigt svensk industris behov av mineraler."
Trumf på hand? Blomstringen inom gruvnäringen beror inte bara på höga malmpriser på världsmarknaden, den är också en konsekvens av våra generösa minerallagar. Att mineralavgiften är låg betyder en hel del när vi konkurrerar med andra länder om jobb och investeringar. Vår liberala mineralpolitik har gjort mycket för att förbättra Norrbottens utvecklingsmöjligheter.
Om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fick bestämma skulle gruvorna bli färre - men statliga.