Sedan 1 juli leder Nicolas Sarkozy inte bara Frankrike, utan även EU. Att få igenom Lissabonfördraget trots det irländska nejet blir en prioriterad fråga för det franska ordförandeskapet. Sarkozy, som 21 juli åker till Irland, hoppas kunna arbeta fram en lösning till EU-toppmötet i oktober. Vid den tiden kommer Sveriges riksdag enligt regeringens plan att ratificera fördraget. 21 av 27 länder har redan gjort så. Bara Irland har folkomröstat om saken, vilket troligen är en anledning till att det inte blivit stopp i fler länder. Det förslag till ny konstitution som föregick Lissabonfördraget röstades som bekant ned av folket i Holland och Frankrike, och flera fördrag har tidigare gått samma öde till mötes i andra av EU:s medlemsländer. Taktiken på EU-nivå har då varit att antingen ge särskilda nationella undantag eller att stuva om innehållet lite och byta förpackning. EU:s författning ändrade som bekant namn till fördrag, några ändringar gjordes och sedan var det bara att köra på igen. EU-kommissionär Margot Wallström (s) sade i går i en intervju med Ekot att irländarna "måste ha en folkomröstning om ett nytt fördrag, så är det bara. Och då är frågan vad det är som de kan gå till en ny folkomröstning med, och hur de bedömer att det ska ske tidsmässigt." Hur Nicolas Sarkozy planerar att lösa "det irländska problemet" är än så länge oklart, irländarna förväntas först komma med egna förslag. Men både Margot Wallström och Nicolas Sarkozy verkar ha samma grundinställning: det måste bli ett ja. Inget annat resultat kan godtas. Då blir det kris. Om det är detta som Europas politiker och EU-toppar avser med demokratisk förankring, att det är ok att folkomrösta bara man röstar rätt, är det inte konstigt att unionen dras med förtroendeproblem bland sina medborgare. Även vid ett ja skulle en ny omröstning på Irland riskera att framstå som en parodi på medbestämmanderätt, och bekräfta mångas syn på EU som odemokratiskt. Än så länge är det inte heller solklart att Lissabonfördraget kommer att ratificeras i alla de länder som återstår. Blir det ytterligare ett nej någonstans blir det antagligen omöjligt att fortsätta processen - men det behöver inte innebära någon katastrof.
Den kris för EU som politiker gastade om i och med irländarnas nej lyser med sin frånvaro. Ministrarna fortsätter att samla sig till rådslag, Europaparlamentet röstar igenom nya regler och EU-byråkraterna maler på. Nicolas Sarkozy påstår att ingen mer utvidgning av EU kan ske om inte Lissabonfördraget går igenom. Men det låter mer som utpressning än som fakta.
Även om det kostar politisk prestige så är det dags att erkänna att EU inte står och faller med det nya fördraget. Det är möjligt att lämna Lissabon och ändå gå vidare.
