Ledare: Ohly kvar på perrongen

Tåget har gått. Efter Ohlys avgångsbesked är alla de rödgröna partiledarna från förra valrörelsen borta.Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Tåget har gått. Efter Ohlys avgångsbesked är alla de rödgröna partiledarna från förra valrörelsen borta.Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Politik2011-08-10 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

De senaste åren har det knappast gått som på räls för den gamle tågkonduktören Lars Ohly. Nu har han definitivt lämnats kvar på perrongen. I går meddelade Ohly att han avgår som Vänsterpartiets partiledare vid kongressen 2012.

"Det har inte gått bra i opinionen. Och dessutom har flera kandidater anmält intresse, vilka jag ser som bra kandidater och det gör det lättare att lämna beskedet till valberedningen", sade Lars Ohly under en presskonferens.

Nej, det har verkligen inte gått bra i opinionen. I det senaste riksdagsvalet lockade Vänsterpartiet 5,6 procent av väljarna - färre än Sverigedemokraterna. Och i den senaste Sifomätningen låg partiet på 4,5 procent. Då ska man minnas att så sent som 1998 lockade Vänsterpartiet 12,8 procent och var Sveriges tredje största parti.

Vänsterns ras inleddes egentligen redan under Gudrun Schymans sista dagar, men Ohly bär naturligtvis också ett tungt ansvar. Han har förlorat fyra val i rad (två till Europaparlamentet och två riksdagsval). Det är faktiskt obegripligt att medlemmarna inte har avlägsnat honom från posten. Ohlys sociala egenskaper sägs ha varit räddningen.

"Lars Ohly är väldigt trevlig. Folk som jobbar nära honom gillar honom. Han frågar hur folk mår, han kan namnen på deras barn, han är bussig och han skojar. Det är därför som han får sitta kvar", sade Anna-Klara Bratt, chefredaktör för nättidningen Feministiskt perspektiv, till Fokus den 13 juni.

Jag blir inte heller riktigt klok på vilken roll som Vänsterpartiet ska spela i framtiden. Ska man fortsätta vara ett spenderparti till vänster, kryddat med lite Schymanfeminism och antiamerikanism? Eller ska man röra sig ännu längre ut på vänsterkanten? Med Socialdemokraternas pågående positionsförflyttning riskerar Vänsterpartiets handlingsutrymme att minska.

Kandidaterna då? Hittills har Hans Linde, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson meddelat att de ställer upp som partiledarkandidat på kongressen i januari.

Hans Linde, 32, talesperson i utrikesfrågor och HBT-frågor, skulle kunna ge Vänsterpartiet en lite modernare framtoning. Linde har dock stått bakom den svenska militära insatsen i Libyen, och den åsikten är inte populär bland de gamla Moskvatrogna.

Jonas Sjöstedt, 47, är erfaren och populär internt och en av dem som högljutt ropat efter politisk förnyelse. Förespråkar ett delat ledarskap på MP-vis.

Ulla Andersson, 48, partiets ekonomiskpolitiska talesperson, har arbetat nära Lars Ohly. Det är en nackdel i en förnyelseprocess. Bör dock ha en bra chans om Vänsterpartiet vill ha delat ledarskap mellan en man och en kvinna.

Vi får se om Vänsterpartiet gör som SJ och sätter upp skyltar med livsfarlig ledning.

Som bekant går det ju att spela på det mesta nuförtiden, politiska valprocesser inkluderat. Enligt ett mejlutskick från spelföretaget Unibet tror oddssättarna att blir det en jämn kamp.

Förutom Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde går det även att spela på outsiders som gamla partiledrna Gudrun Schyman och Lars Werner. Om någon av dem skulle vinna i partiledarstriden bör nog Vänsterpartiet göra som SJ och sätta upp varningsskyltar för "livsfarlig ledning".