Opinionssiffrorna är förvisso dåliga. Rejält dåliga. Men ryktet om Centerpartiets död är starkt överdrivet.
I dag startar Centerpartiets partistämma i Åre och störst medial uppmärksamhet ägnas naturligtvis Annie Lööf och hennes kröning som ny partiledare.
Annie Lööf väcker uppenbarligen känslor hos sina politiska motståndare.
Bara genom att ange Ayn Rand och Margaret Thatcher som sina politiska influenser har Annie Lööf gett vänstern ammunition så det räcker och blir över. Hon kommer sannerligen att få det hett om öronen i fortsättningen.
För ung. För oerfaren. För storstadsfixerad. Och, oftast, för nyliberal. Kort sagt Annie Lööf är i motståndarnas ögon ingen "riktig" centerpartist.
Då ska man komma ihåg att Lööf har ett massivt internt stöd. Hon kammade inte bara hem 4.919 personkryss det senaste riksdagsvalet. Av de 200 kommunkretsar som nominerat ny partiledare fick hon 169 röster. Likaså var hon förstavalet för 23 av 24 centerdistrikt.
Centerpartiet står inför en välbehövlig nystart och det är en i stora delar helt ny partiledning som kommer att väljas vid stämman. Det ska bli spännande att se vad partiet gör av den här möjligheten.
Låt vara att konkurrensen om medieutrymmet var begränsat under sommarmånaderna. Men partiets arbete för att få fram en ny partiledare framstår som en förebild för hur en öppen och demokratisk process ska se ut. Förutom att processen varit lyckad ur demokratisk synpunkt har den också varit ett bra tillfälle för Centerpartiet att få uppmärksamhet och ta initiativet för att beskriva sin egen politik.
Betydligt värre är läget för Alliansens andra lindansarparti, Kristdemokraterna. Stödet rasar. Och kritiken mot partiledaren Göran Hägglund ökar i slagstyrka för varje opinionsmätning.
En fjärdedel av partiets riksdagsgrupp vill nu att han avgår på riksmötet i januari.
Jag tror att de gör det väl enkelt för sig. Kristdemokraternas problem är nämligen mycket större än Göran Hägglund.
Jag tycker att den liberala debattören Fredrik Segerfeldt sätter fingret på något väsentligt i tidningen Kristdemokraten (8/9). Partiets schizofreni.
"Frihetsbudskapet motsägs till exempel av kravet på att inte tillåta gårdsförsäljning ?eftersom man inte vill underminera det svenska alkoholmonopolet?. Men vanliga människor vill inte ha alkoholmonopol - de vill att det ska gå att köpa vin i matbutiken. Det gör att partiet fortfarande är för ?schizofrent?", sa Fredrik Segerfeldt till Kristdemokraten.
KD hade något på gång. Retoriken om "verklighetens folk" fylldes dessvärre aldrig med ett relevant innehåll. I stället för frihet lanserades fler förnumstiga förbudsskyltar: Om snus, alkohol och gårdsförsäljning.
KD är ett yvigt parti med många falanger, men nu är det dags att man sätter ner foten och bestämmer sig. Hur ska annars väljarna veta vad en röst på Kristdemokraterna betyder?