Ledare: Någon måste betala

Studieavgifter för utländska studenter är rimligt och kan förbättra kvalitén på svensk högre utbildning.

Avgiftsivrare. Högskoleminister Lars Leijonborg (fp) vill att det ska kosta för utlänningar att studera i Sverige.

Avgiftsivrare. Högskoleminister Lars Leijonborg (fp) vill att det ska kosta för utlänningar att studera i Sverige.

Foto: Bertil Ericson / SCANPIX

Politik2008-06-24 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I flera år har det utretts om högre utbildning i Sverige ska avgiftsbeläggas - för utländska studenter. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg (fp) har tidigare öppet redovisat att han tvekat i frågan. Men nu är det dags. I går meddelade ministern att avgifter ska införas från 2010, för studenter från länder utanför EU- och EES-området. Frågan är laddad. En del räds att studieavgifter för utlänningar bara är första steget - snart kommer vi alla tvingas betala vår väg in genom universitetsportarna, varnar de. Många anser att utbildning är en rättighet för alla och inte något som kan köpas och säljas på en marknad. Men varje rättighet innebär en skyldighet för någon annan att leva upp till, och i detta fall att betala för. För även det som på papperet kallas "gratis" kostar. Någon måste stå för notan. I flera länder har man nått den rimliga slutsatsen att det inte är rimligt att bekosta andra länders högre utbildning, och därför infört någon form av system där studenter från andra länder betalar en avgift; en för vissa lärosäten i sanning inkomstbringande verksamhet. Den globala marknaden för studier utomlands är stor, närmare tre miljoner människor läser vid ett lärosäte i ett annat land än hemlandet. Och denna marknad förväntas växa. Nu vill Lars Leijonborg lägga vantarna på en del av denna marknad och de pengar som hägrar. "De kan användas för att höja kvalitén ytterligare på våra universitet", säger han i en intervju till DN. Han ser avgifter som en hjälp på vägen till att ge Sverige "universitet av internationell toppklass". Det är nog att hoppas på för mycket. I alla fall om man räknar med en direkt utväxling i form av ökade inkomster, av att införa avgifter för de runt 8.000 studenter från länder utanför EU- och EES-området som för närvarande studerar på svenska högskolor och universitet. Många av dessa studenter har säkerligen lockats hit av att utbildningen är avgiftsfri, och skulle annars inte vara intresserade. Måste man ändå betala för sina studier är det smartare att söka sig till USA eller Storbritannien, där man kan få en utbildning av högsta internationella toppklass. På lite sikt kan ett system med avgifter dock förbättra kvalitén på svensk högre utbildning. Flera faktorer kommer även fortsättningsvis att spela in när människor väljer var de vill studera. Men genom att införa avgifter får vi ändå en indikation på vad blivande studenter anser att svensk utbildning är värd, och därigenom också på vilken kvalitet den håller. Hur många som är beredda att betala, och i sådana fall hur mycket, återstår att se. Att införa avgifter behöver inte bara skrämma bort - det kan faktiskt också locka. Ett pris på något signalerar ett värde. Och kostar det så smakar det ofta.