Utspelen om behoven av militära insatser i Syrien har duggat tätt de senaste dagarna och det bör de fortsätta göra. Mycket står på spel och ett trovärdigt militärt hot är det enda till buds stående medlet att åstadkomma en förbättring av läget i Syrien.
På ett sätt eller annat måste Assad-regimens användande av kemiska stridsmedel hanteras, och det ser hela tiden mer och mer ut som att det faktiskt var regimen som låg bakom attacken. Det är inget mindre övertramp som har skett utan ett allvarligt brott mot internationella traktat. Syrien har visserligen inte anslutit sig till konventionen om förbud mot kemiska vapen som trädde i kraft 1997, men landet anslöt sig till 1925 års Genèveprotokoll redan 1968.
Genèveprotokollet kom till efter Första världskriget då gas användes flitigt. Sedan dess har ett aktivt arbete pågått mot användandet av kemiska stridsmedel. Därför är reaktionerna mot den syriska regimens handlingar viktiga. Om inget görs och agerandet accepteras sänder det signaler att det är godtagbart. Det riskerar att öka mängden kemiska stridsmedel i världen och därigenom göra den mindre säker för alla, inklusive oss själva.
Betyder vapenskramlet i väst då att vi står på randen till ett stormaktskrig i Mellanöstern? Med stor sannolikhet inte. Ingen vill egentligen blanda sig i det som sker i Syrien (utom möjligen Frankrikes Francois Hollande som behöver ett utrikespolitiskt sätt att ta fokus från hans inrikespolitiska misslyckanden). Riskerna är för höga och de möjliga vinsterna är få och små. Det viktiga är att få ett slut på blodbadet. Eftersom Ryssland och Kina väldigt effektivt agerar stoppklossar i FN:s säkerhetsråd är den vägen utesluten.
Bashar al-Assad måste övertygas om att väst kommer att anfalla honom. Han är väl medveten om västs inställning till att blanda sig i det syriska inbördeskriget så det enda sättet att göra hotet trovärdigt är att förbereda sig för att göra det.
Förhoppningsvis är hotet tillräckligt för att få parterna att lägga ned vapnen och komma till förhandlingsbordet . Det är dock inte säkert utan det kan bli nödvändigt att göra verklighet av hotet. Vad det då kommer att handla om är väldigt noggranna och riktade attacker för att dels svara på användningen av kemiska stridsmedel, dels tvinga parterna att upphöra med stridandet.
Ingen sida vill att konflikten ska eskalera till ett fullskaligt krig. Ryssland och Kina må vara glada att stödja al-Assad genom FN men det är klart mindre troligt att de skulle gå i krig på Syriens sida. Då är Syriens allierade, USA:s svurne fiende och regionala stormakten Iran ett betydligt större hot. Den iranska regimen är dock inte så galen som den verkar och den är väl medveten om vad resultatet kan bli om den går över gränsen. Det kommer således att slås på stora trumman om väst genomför riktade attacker i Syrien och en del operationer lär ta vid i lönndom men där bör det stanna.
Mycket står på spel nu, både människoliv och principer. Rätt hanterat kan det dock ännu sluta väl.