Ledare: Mordet på mackarna

Staten driver på nedläggningen av bensinmackar genom kostsamma, ogenomtänkta regler.

BENSINSTOPP. Kravet på etanolpumpar tvingar bensinmackar att lägga ned.

BENSINSTOPP. Kravet på etanolpumpar tvingar bensinmackar att lägga ned.

Foto: JANERIK HENRIKSSON/Scanpix

Politik2008-10-07 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I dessa tider av oljefientlighet blir man glatt överraskad när politiker går upp till kamp för allmänhetens tillgång till fossila bränslen. Det är precis vad folkpartiet gör i en debattartikel i DN (4/10). På temat "utslagningen av mackar" går bland andra partiets energipolitiske talesman Carl B Hamilton till attack mot den så kallade pumplagen, en lag som ställer krav på bensinmackar att även tillhandahålla förnybara drivmedel till kunden. Lagen infördes 2006 av socialdemokraterna och miljöpartiet, trots kritik från
remissinstanserna. Från början var kravet att varje mack som sålt 3.000 kubikmeter tvingades erbjuda minst ett alternativt drivmedel. Ribban har sedan sänkts, och från nästa årsskifte ligger gränsen vid 1.500 kubikmeter. Flera mackar har redan gått under inför kravet att installera en ny pump till en kostnad på närmare en halv miljon kronor, en investering som sedan blir svår att få lönsamhet i. Nu är risken stor att även en mängd små mackar kommer att gå samma öde till mötes. Särskilt hårt drabbas då de glesbebyggda delarna av landet, där mackarnas kundunderlag är mindre. "Nedläggningarna blir ett hårt slag mot bygden. Resvägen för att tanka bilen kan bli mycket lång", skriver folkpartisterna. Det som var tänkt att gynna miljön och minska utsläppen får alltså motsatt effekt, när en massa bensin bränns på att ta sig till närmaste mack. Så illa kan det gå när ivern att reglera fram ökad miljöhänsyn går över styr. Ett annat problem är att den lokala macken på den lilla orten ofta erbjuder många andra tjänster än bensinförsäljning, som post, alkoholutlämning och så vidare. Försvinner macken försvinner också den nära tillgången på denna service. Nu är det inte så enkelt att varje bensinmack som läggs ned fallit offer för pumplagen. Bensinhandeln genomgår en rejäl rationalisering och antalet mackar kommer hur som helst ändå att minska och de med allt för liten lönsamhet gå under. Inbromsande krafter finns också. En del bensinmackar med små marginaler som drabbas av pumplagen kan välja att ändå köra på, eftersom kostnaden för att miljösanera efter en nedläggning avskräcker. Med ökat intresse för andra drivmedel än bensin och diesel i framtiden kan fler mackar på sikt nå lönsamhet även med sin påtvingade pump. Och verksamhet
kan tas över och drivas i föreningsform av byalag eller liknande. Folkpartiet föreslår ändå att det sista steget i lagen 2009 inte alls tas, och att pumplagens effekter ses över. Det är bra förslag. Att försöka ställa sig i vägen för en nödvändig omställning av en bransch är bara destruktivt. Däremot finns det ingen anledning för staten att driva på nedläggningen av enskilda bensinmackar med kostsamma, ogenomtänkta regler.