Sverigedemokraterna hade tagit initiativ till onsdagens riksdagsdebatt; ännu en holmgång om deras favoritämne, migrationspolitiken. Oklart varför, eftersom Jimmie Åkesson som vanligt använde talartid till att beklaga sig över debattnivån, som han själv, också som vanligt, inte gjorde något för att höja. Det blev i hans fall det typiska gnället om misslyckad massinvandringspolitik.
Fler bidrog till att göra debatten till en ganska tröttsam historia: Kristdemokraten Emma Henriksson intog barnperspektivet och påpekade att "barn behöver få vara barn". Vänsterns Christina Höj Larsen kallade Miljöpartiets överenskommelse med Alliansen om migrationspolitiken innehållslös, men var ändå kritisk till innehållet.
Migrationspolitiske talespersonen Fredrik Lundh Sammeli (S), Luleå, hade också svårt att få ihop det.
Han beklagade att Socialdemokraterna lämnats utanför överenskommelsen. Men något annat hade varit otänkbart.
Fredrik Lundh Sammeli anser visserligen att "arbetskraftsmigration är en naturlig del av en globaliserad värld". Men samtidigt kräver han en ändring av de regler Alliansen och MP infört. Han vill ha "ordning och reda" på arbetsmarknaden och en arbetskraftsinvandring som tar sin "utgångspunkt i vårt behov av arbetskraft".
Vad detta innebär i klartext är en återgång till det fackliga företrädet i bedömningen av behovet av invandrad arbetskraft, som historien visat en effektiv bromskloss. Facket Byggnads exempelvis, varnar enträget för polacker och, precis som Fredrik Lundh Sammeli, för "lönedumpning".
Fredrik Lundh Sammeli gladde sig däremot åt att Moderaterna äntligen blivit "överkörda" genom att rätten till sjukvård och skolgång för papperslösa utökas. Det klingade falskt, i minnet av hur lågt prioriterad denna fråga varit för S-regeringar och Göran Perssons varningar för "social turism".
Det är i själva verket uppenbart att Socialdemokraterna blivit över- och förbikörda i migrationspolitiken.
Migrationsminister Tobias Billström (M) beskrev debatten som upplysande, men upplyst var den inte. Själv stod han dock för ett bra klargörande (det finns nämligen de som fortfarande tvivlar) när han underströk att inget land ensamt kan trygga sin ekonomiska välgång. Det behövs öppenhet och inflöde utifrån.
Men det behövs även en politik som öppnar upp arbetsmarknaden för dem som kommit hit.
Folkpartisten Ulf Nilsson tog som exempel på ett bra initiativ, den lag från förra året som överfört ansvaret för nyanländas etablering från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Lite oturligt för honom, men än mer för de nyanlända, visar en ny rapport från liberala tankesmedjan Fores att reformen dras med problem. Fores undersökning, där en enkät med flera kommuner, bland andra Boden, Haparanda och Piteå, ingår, identifierar brister som för få etableringslotsar och en arbetsförmedling som inte kommit i gång med rätt insatser.
I dag tar det i snitt sju år för en flykting att få arbete. Det misslyckandet skulle verkligen förtjäna en - upplyst - riksdagsdebatt.