LEDARE: Ledare: Minska ministerkvoten

Konsumentperspektivet behöver uppmärksammas mer. Särskilt i ett land som Sverige, där fler varor och tjänster att välja mellan beskrivs som ett problem. Där ökad valfrihet inte erkänns som den ökade konsumentmakt den är. Där konkurrens och frihandel som ger oss bättre prylar till lägre priser betraktas som ett hot mot miljö och löner i stället för en stor välfärdsvinst (som ökad nytta för konsumenterna faktiskt innebär).Men någon konsumentminister - det behöver vi inte. Så när det för konsumentfrågorna ansvariga statsrådet Nyamko Sabuni (FP) på onsdagen kom till Luleå och talade på Konsumentdagarna, var det ett ministerbesök i onödan. Tala är annars det Nyamko Sabuni, även ansvarig för jämställdhet och integration, är bäst på. Hon har blivit värsta sortens pratminister, som inte får mycket gjort, och det ska vi faktiskt vara tacksamma för. Genom att ofta stå med armarna i kors har Nyamko Sabuni hållit emot förslag från dem som vill in och peta i människors fria val. Hon har avvisat kvotering av börsbolagens styrelser och sagt nej till att förbjuda "könsdiskriminerande" reklam. Det är bra, men motiverar inte att hon får ha en egen ministerpost. Integration och antidiskriminering är frågor som skär genom många politikområden och kan med fördel fördelas på övriga ministrar. Detsamma gäller EU-frågor. Det krävdes en borgerlig regering för att dra rätt slutsats av EU-medlemskapet och inse att EU-perspektivet måste genomsyra alla politikområden. Ändå tillsattes en annan onödig pratminister, EU-minister Cecilia Malmström (FP), som fick åka runt och tala väl om EU. Nu är Cecilia Malmström EU-kommissionär och när hon avgick som minister fick regeringen en chans att avveckla posten, men tog den inte. I stället fick vi Birgitta Ohlsson som ny EU-minister. Hon kallar sig till skillnad från partikollegan Nyamko Sabuni för feminist och tycker att det är närmast tjänstefel att Sabuni inte gör det, så det kan de två träta om på regeringsmötena nu. Det bästa hade varit om båda fick gå. Och det finns fler kandidater. Varför ska till exempel Sverige år 2010 ha en jordbruksminister? En sådan post ger bara onödigt hög status åt en näring som redan får alldeles för mycket stödpolitisk uppbackning. Nu, så här nära valet, är naturligtvis inte rätt läge att börja stöka om i regeringen, men vid en valseger i höst borde alliansen skära ned på antalet statsråd. Regeringen är precis som den uppsvällda riksdagen för stor.Med en nedskärning toppas allianslaget, staten sparar säkert en slant - och det underlättar för den politiske konsumenten med färre ministrar att hålla reda på. Konsumentfrågorna då? Dem kan väl arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) ta hand om. Han har ändå för lite att göra.

Ledare: Ledare: Minska ministerkvoten