Problemet är att partiledarkandidaterna, Anna-Karin Hatt, Annie Lööf och Anders W Jonsson, verkar tycka likadant. På punkt efter punkt.
Enligt TT vill i alla fall 13 av 23 distrikt se storfavoriten, partiets nuvarande ekonomiskpolitiska talesperson, Annie Lööf, 28, som ny partiordförande.
När partiledarfrågan kommit att handla mer om person än politik så är lätt att förstå varför så många fastnat för henne. Hon är ung, profilerad, välutbildad och duktig i debatterna.
Det som talar emot är framför allt bindningarna med den nyliberala och urbana Stureplanscentern. Med Margaret Thatcher som idol och Robert Nozick och Ayn Rand som favoritförfattare står Anne Lööf klart till höger om partiets kärnväljare. Nu tror jag inte att hon är dummare än att hon förstår att en partiledare måste följa partistämmans beslut.
Centerpartiet bör fortsätta att vara ett liberalt och företagarvänligt parti även efter Maud Olofsson, men inte ett marknadsfundamentalistiskt. Ska Centerpartiet återta sin roll som landsbygdens och de små gemenskapernas beskyddare är det mycket bättre om Annie Lööf fortsätter att vårda en annan -ism, nämligen "Värnamoliberalismen".
Hon beskriver den på följande sätt på sin hemsida: "Den envisa smålänningens vilja att inte blir styrd utan att kunna själv. Värnamoliberalism handlar om just gemenskap, ett tryggt socialt nätverk, entreprenörskap, drivkraft och ett sprudlande föreningsliv. Det är ett rikt föreningsliv med många eldsjälar som bygger det civila samhället, det är ett sprudlande småföretagarklimat som skapar jobb och det är en trygg offentlig sektor som bistår - dessa tre delar skapar tillsammans en stark treenighet. Fenomenet är byggt på genuina centervärderingar om en stark tilltro till den enskildes möjlighet att förverkliga sina egna drömmar, med ett starkt mänskligt nätverk som stöttar."
Det låter kanske som VM i klyschor. Men Värnamo, staden som Annie Lööf är uppvuxen i och hämtar sin ideologiska näring från, har allt det där - ett blomstrande företagsklimat, låg arbetslöshet och många föreningar. Den lilla småländska kommunen är dessutom bäst i Sverige på integration.
Centerpartiet i Luleå bestämde sig i veckan för att nominera Annie Lööf. Får partiet en färgstark och pigg företrädare tror jag att centern har goda förutsättningar att plocka röster både från vänster och höger.
Vänsterns våta dröm är förstås att Centerpartiet lämnar alliansen och återgår till rollen som ett lojalt och gråsossigt stödparti. Risken för den utvecklingen är nog ganska liten, oavsett vem som väljs till partiledare. Socialdemokraterna har ju under Håkan Juholts ledning tagit åtminstone ett steg åt vänster och 50 år bakåt i tiden.
Med eller utan Annie Lööf tror jag att väljarna längtar efter ett verkligt jordnära parti som markerar mot staten och står upp för individen.
Lite mer Värnamoliberalism vore förresten inte fel i Norrbotten.