Sexuella trakasserier. Boende som blir knuffade och nypta av personalen. Vårdtagare som binds fast med toalettpapper på toalettstolen.
Norrbottens-Kuriren har de senaste veckorna rapporterat om upprepade kränkningar av vårdtagare inom socialtjänsten i Boden. Bara från den 1 januari till den 31 augusti i år har det upprättats ett tiotal Lex Sarah-anmälningar om missförhållanden och övergrepp.
Situationen är allvarlig, men tyvärr inte särskilt unik för Boden. Jag är övertygad om att liknande kränkningar förekommer i vilken kommun som helst.
Ni minns säkert uppståndelsen från i somras när det uppdagades att en vårdtagare tvingats äta upp sina egna spyor på ett äldreboende i Norrköping. Och så sent som i förra veckan rapporterade Göteborgs-Posten om att en anställd på ett äldreboende i Lerum tagit foton på en duschande vårdtagare och sedan visat upp dem på en fest.
Övergreppen är ett bevis på att någonting gått allvarligt snett med den svenska åldringsvården.
Bristerna kan inte bara bero på avsaknad av personal och resurser. Sverige är nämligen inte bara det land som lägger mest pengar på äldrevård i förhållande till storleken på ekonomin. Sverige har också flest anställda inom äldreomsorgen.
Jag tror att det i stället i huvudsak handlar om värderingar. I Sverige har vi byggt upp ett effektivt och ingenjörsmässigt stordriftssystem som passar bra för av avloppsledningar och telenät, men mindre bra för människor med behov och känslor.
Det är också som om människor omyndigförklaras så fort de får ett omsorgsbehov. Det krävdes till exempel en statlig utredning för att slå fast att äldre skulle få lov att dricka alkoholhaltiga drycker till maten. Och parboendegarantin gäller för närvarande bara i tio av landets kommuner.
Det mödosamma arbetet med att förändra arbetssätt och värderingar har påbörjats. Även om äldrevården i huvudsak är ett kommunalt ansvar satsar regeringen en miljard kronor på utbildning av medarbetarna mellan 2011 och 2014. Och från och med årsskiftet sjösätts en nationell värdegrund för äldreomsorgen.
Jag kan inte bedöma om åtgärderna är tillräckliga, men varje litet steg mot en värdigare äldrevård är värt att applådera.
Inte för att jag inbillar mig att huvudmannaskapet haft någon avgörande betydelse för de enskilda fallen i Boden, Lerum och Norrköping, men i samtliga fall handlar det om kommunala äldreboenden. Ni kan ju själva föreställa er rubrikerna om övergreppen skett i privat regi!
Vård och omsorg som utförs av privata entreprenörer är inte alltid bättre. Men finns det ett utbud kan den enskilde alltid välja bort det som inte fungerar.
Inom skola och barnomsorg finns det redan många alternativ. Rätten att bestämma själv måste också gälla äldre.