Det går fortsatt bra för oppositionen i opinionsmätningarna. I går släppte Statistiska Centralbyrån sin stora partisympatiundersökning, och om det var val i dag skulle de rödgröna partierna få egen majoritet.
De rödgröna partierna hamnar på 50,5 procent och Alliansen får 40,7 procent . Socialdemokraterna skulle bli det största partiet med 35,6 procent. Det är nästan 5 procentenheter mer än partiet fick i valet 2010.
Moderaterna tappar rejält och får 26,9 procent av väljarsympatiermna. Folkpartiet växer något och får 6 procent. Centerpartiet står och stampar och får 4,2 procent samtidigt som Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren med 3,6 procent.
Borgerligheten har vunnit två val i rad genom att hålla ihop. Varför de fyra regeringspartierna viftat undan alla förslag om en valallians 2014 är obegripligt. Med ett förtätat samarbete hade man sluppit oroa sig över att någon skulle falla ur riksdagen. Nu är det ett hot man med största sannolikhet tvingas leva med ända in på valdagen.
SCB:s mätningar är det mest omfattande. De frågar upp till tio gånger fler väljare än andra opinionsinstitut. Även om SCB-mätningen har hög trovärdighet så är det vanskkligt att dra för stora växlar av resultatet. Allt beror nämligen på när man frågar.
Nästan exakt på samma sätt såg väljarsympatierna ut vid samma tidpunkt under den förra mandatperioden. I maj 2009 fick de rödgröna 48,3 procent och Socialdemokraterna 36,6 procent. Vi vet hur valet 2010 slutade.
Valet var inte vunnit tidigare, när Alliansen såg ut att ha ett tryggt försprång i spåren av Juholts fadäser. Och valet är inte förlorat nu, bara för att Alliansen har en dålig trend. Opinionen är lättrörlig. De sympatisörer man vunnit i dag kan vara förlorade redan i morgon.
Till viss del är det också bedrägligt att redovisa siffrorna i form av två block. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Västerpartiet befinner sig, liksom Sverigedemokraterna, visserligen i opposition. Men det rödgröna samarbetet är dött och begravet. Ska det bli någon ny samverkan mellan de tre partierna i valet 2014 är det snart dags att presentera planerna.
Det finns i dag inget rödgrönt alternativ. Det finns ingen Sjöstedt, Fridolin och Romson som på allvar grumlat Löfvens jordnära jobbretorik med världsfrånvända krav om 35-timmarsveckor och friår. Det som i dag är en delförklaring till Socialdemokraternas uppgång kan mycket väl komma att förvandlas till ett handikapp för S i valrörelsen. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att ställa krav på att ingå i regeringen, och inte bara i ett eventuellt regeringsunderlag.
Oppositionen, särskilt S och MP, tycks hittills gå bra så länge de slipper redovisa politik och regeringsalternativ. Gör man det även i ett skarpt läge? Det vet vi inget om. Det enda vi vet är att väljarna blir mer välinformerade ju närmare valet vi kommer.
Mycket tyder på att det kommer att bli en jämn och spännande valrörelse.