"Arktis och våra norra regioner innehåller kolossala rikedomar. Vi måste skapa en sovjetisk organisation som på kortast möjliga tid kan inkludera denna rikedom i vår socialistiska ekonomiska struktur." Orden är Josef Stalins.
Det brukade sägas att Sovjetunionens arktiska expansion hade varit helt omöjlig under något annat politiskt system än det kommunistiska. Ibland var det menat som en ärlig komplimang. Men det fungerade också som en påminnelse om vad som händer när det varken tas hänsyn till demokrati, marknadsekonomi eller naturen. Planerna som Moskva beslutade om gällde, oavsett kostnad och konsekvenser för människor och miljö.
Nu när Ryssland åter håller på att resa sig, efter decennier av ekonomisk stagnation, står Arktis än en gång i fokus. Klimatförändringarna och ett smältande istäcke har tillsammans med teknikutveckling skapat nya och säkrare förutsättningar för att utvinna naturtillgångar i Arktis.
Enligt geologisk expertis förväntas Arktis innehålla 30 procent av alla "ännu oupptäckta" gasfyndigheter. Oljetillgångarna i regionen uppskattas motsvara 13 procent av den totala oljereserven i världen. Sådant lockar stater och andra aktörer till området. Sedan en rysk flagga placerades på Nordpolens havsbotten 2007 har temperaturen i Arktis stigit.
Enligt ett Wikileaks-dokument ska Rysslands Nato-ambassadör ha sagt att detta århundrade kommer att präglas av en hård kamp om råvaror, och Ryssland kommer inte att låta sig besegras.
Ryssland har redan världens kraftigaste isbrytarflotta och den största militärgrupperingen i Arktis. Men bara ett par timmar efter att Vladimir Putin i våras på nytt svurits till president beordrade han en modernisering av vapensystemen i Arktis.
De ryska gas- och oljetillgångarna i mer lättillgängliga områden är inte oändliga och det är en viktig anledning till att Ryssland nu rustar upp den civila och militära förmågan i Ishavet. Energirikedomar har blivit själva symbolen för Putins Ryssland. Och att gas och olja är effektiva maktmedel fick flera europeiska länder bryskt erfara för sex år sedan då man mitt i vintern fick energitillförseln strypt till följd av en priskonflikt mellan Ryssland och Ukraina.
I landets arktiska strategi deklarerar Ryssland inte bara att det ska råda fred och säkerhet och att ekosystemet i Arktis ska skyddas. Man slår även fast även att Ryssland ska säkra sin roll som ledande stormakt i Arktis. Det låter som dubbla budskap.
Hittills har det nyväckta intresset för Arktis hanterats i samförståndsanda på diplomatisk nivå. Staterna har tjänat på att samarbeta eftersom tekniken är komplicerad och kostnaderna höga. Men varken Ryssland, Kanada eller Danmark gör någon hemlighet av att man gör anspråk på den geografiska Nordpolen. Vad betyder ett allt mer militariserat Arktis för Sveriges säkerhetspolitiska situation?
I kväll ordnar LTU en öppen föreläsning på Kulturens hus där Ingmar Oldberg, associerad forskare och Rysslandsspecialist vid Utrikespolitiska institutet, analyserar den ryska utrikespolitiken under Vladimir Putin, med särskild tonvikt på Arktis. Jag tänkte gå dit och lyssna.