Aftonbladet har i en serie artiklar "avslöjat" hur tidigare riksdagsmän och politiska tjänstemän jobbar som lobbyister och tjänar grova pengar på att påverka riksdagens ledamöter, regering, utskott, tjänstemännen i de olika departementen etcetera. De återfinns numera i PR- och PA-byråer, men även i andra organisationer som har särintressen att ta tillvara på. Det kan vara näringslivet, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen, bilindustrin med flera. De mest uppmärksammade fallen har varit förre statsministern Göran Persson (S), som blev konsult för JKL - rådgivare för strategisk kommunikation, och den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Pär Nuder, som nu ägnar sig åt att ge råd till riskkapitalister.
Lobbyister har funnits i många år och företeelsen är betydligt mer utbredd i EU och i USA. Men det finns en väsentlig skillnad. I Sverige finns inga lagar som reglerar lobbyisternas verksamhet. Det gör det däremot i USA och EU. I USA måste lobbyister registreras, alla kontakter med politiker bokföras och alla utgifter redovisas för att man ska kunna se vilken lagstiftning eventuellt har påverkats. Resor eller besök som en politiker gör och som bekostas av en organisation måste först godkännas av en etisk kommitté. EU har en lag som säger att det måste finns ett register på lobbyister för att det ska vara uppenbart vilka anställda och politiker som lobbyisterna träffat.
I Sverige finns ingen sådan begränsning i lobbyisternas arbete. Här finns inga regler och heller ingen insyn.
Undersökningen som Aftonbladet gjort sträcker sig från 2007 och fram till i våra dagar. Eftersom vi har en borgerlig regering sedan 2006 blir det därför en snedfördelning i undersökningsmaterialet, men det är en företeelse som inte känner av några blockgränser. Nästan fyra av tio som lämnat rikspolitiken går till lobbyistbranschen. Om man bara tittar på regeringskansliet är siffran över 40 procent. Under de sex år som Aftonbladet undersökt har 266 politiker och politiskt tillsatta tjänstemän slutat sina jobb. Av dessa har med andra ord omkring 107 gått till välbetalda lobbyistjobb.
Ett sådant exempel är Christine Jönsson (M). Hon var riksdagsledamot 2006-2011. I dag är hon konsult och hjälper till att påverka politiska beslut. I ett fingerat ärende avslöjar hon att hon kan hjälpa till med att "sälja in riksdagsmotioner". Det skulle kosta 8.000 kronor. Men hon berättar också att hon har ett nätverk där det också ingår journalister. Christine Jönsson beskriver hur hon kan hjälpa till att komma in på ledarsidor, och hon säger att hon till och med skrivit egna ledare på uppdrag. Det låter minst sagt skrämmande. Har vi sådana korrupta tidningar i landet? Faran med en helt obegränsad lobbyism är att pengar skapar makt. Den som har resurser får därmed större möjligheter att påverka. Och allt detta kan ske i en dold agenda. Byråer har ingen skyldighet att redovisa sina kundregister. Politiker och tjänstemän har inga lagar som reglerar hur de får umgås med lobbyister.
Alternativet till lobbyister är den situation som rådde tidigare, där några stora intresseorganisationer alltid fanns med och påverkade lagarnas utformning och innehåll. Dessa korporativistiska tendenser var klart uttalade genom det inflytande som myndigheter och organisationer hade i den centrala politiska beslutsprocessen, via det statliga remissinstitutet. Den situationen ska vi inte återgå till. Däremot måste lobbyverksamheten regleras och politikers möjligheter att hoppa från riksdagen/regeringen till lobbyverksamhet utan karenstid bli förbjudet.