Skolmaten är uppe på bordet. På onsdagen samlade utbildningsminister Jan Björklund (FP) en rad "nyckelaktörer" för att diskutera maten i skolan. Skara-Bert Karlsson har tidigare åkt land och rike runt med sitt program "Matakuten" och skapat debatt. Även i Norrbotten. Skolmaten i Gällivare utpekades av Bert Karlsson som sämst i landet. Och i Piteå har skolelever bojkottat skolans mat. Sedan tidigare vet vi att pris och kvalitet på skolmaten skiljer sig åt mellan olika kommuner. På vissa håll är maten under all kritik. Och alla som upplevt mandeltorskens tid vet att det inte alltid var bättre förr. Nu lovar Jan Björklund att all skolmat i framtiden ska vara näringsriktig. En miniminivå på kvaliteten skrivs in i skollagen. Problemet är att det här med näringsriktig är långtifrån lätt att definiera. Ett tag var fettet livsfarligt. Nu har en hel rörelse uppstått med den stridbara läkaren Annika Dahlqvist i spetsen, som hävdar att mättat fett är det bästa som finns. Och i Haparanda gick för en tid sedan en grupp föräldrar ut och begärde att skolan ska servera fetare mejeriprodukter till barnen. Annika Dahlqvist är säker på sin sak, andra lika säkra på att hon har fel. Ingen verkar dock veta säkert. Komplicerat är bara förnamnet när det gäller kosthållning. Olika individer reagerar olika på samma kost. Tyvärr har det inte hindrat Livsmedelsverket från att ge självsäkra kostråd, med rekommendationer om många mellanmål, lite fett och mycket kolhydrater. När verkligheten visat sig vara mer komplicerad än så känner en del människor sig lurade, slår bakut och skyller på ett konspirerande kolhydratsetablissemang. Gemene man blir antagligen mest förvirrad. "Hur ska en vanlig konsument kunna veta vad som egentligen gäller?" är en återkommande fråga som journalister gillar att ställa till så kallade kostexperter. Svaret är att det får var och en försöka ta reda på själv. Folk får pröva sig fram helt enkelt, och sluta förvänta sig att myndigheter ska leverera färdiga menyer. Så väldigt svårt ska det inte behöva vara. Den som är överviktig kan börja med att äta mindre och röra på sig mer. Det har visat sig fungera ganska bra oavsett hur kostens sammansättning ser ut. Ett annat gott råd är att vara lagom skeptisk mot alla experter, särskilt mot dem som låter tvärsäkra. Lyssna, visst, men inte blint lyda. När det gäller skolbarnen är det svårare. Skolmaten kan inte individanpassas. Men vissa saker vet vi trots allt. Som att grönsaker är nyttiga, medan en ensidig kost är riskfyllt. Variation, allsidighet och balans är troligen bra ledord. Mer balans skulle även behövas i matdebatten. Matbrist är trots allt ett allvarligare problem i världen än matöverskott. Ja, att 60-åringar dör i förtid av övervikt är tragiskt. Men att sexåringar dör av undernäring är en större tragedi.
