Reaktionerna på Fredrik Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder har inte låtit vänta på sig.
"Jobba till 75? Lika bra att införa ättestupan på en gång!"
Det är väl tur för Reinfeldt att det inte är val i februari.
Själv är jag är mest förvånad över att uttalandet väckt sådana våldsamt uppretade reaktioner. Han har ju sagt samma sak förut, bland annat i sitt tal under Almedalsveckan i somras.
Pensionsålder borde variera mellan yrken och branscher. Men att pensionsåldern generellt måste höjas borde vara självklart.
Antingen blir pensionen lägre eller så får vi jobba längre. Det är den logiska effekten av att allt färre ska försörja allt fler.
Möjligheterna till ett långt arbetsliv borde vara goda. Svenskarna blir allt äldre och allt friskare. 1913, när folkpensionen infördes, var medellivslängden i Sverige 60 år och pensionsåldern sattes till 67. I dag är medellivslängden 83 år för kvinnor och 79 år för män.
Förr i tiden gick man också ut i arbetslivet vid 15-årsåldern. I dag är det inte ovanligt att man anses "anställningsbar" först i 25-30-årsåldern. Det går inte att leva i uppemot 100 år, jobba i 35 och förvänta sig att få närapå samma ersättning i pension som man hade när man arbetade.
I bland känns det som vi har en arbetsmarknad med två läger: antingen är man för ung och oerfaren eller så är man för gammal och grå. Ska välfärden klaras i framtiden krävs det ett längre arbetsliv för fler.
Det största problemet är dock inte att faster Agda, 71, spelar golf i stället för att gå till jobbet.
Sverige har, relativt den övriga arbetslösheten, högst ungdomsarbetslöshet bland alla OECD-länder.
Häromdagen, när Sollentuna kommun föreslog särskilda ungdomsavtal med lägre löner för att minska arbetslösheten, möttes man med hårda motargument från Kommunal.
De valde att helt ignorerar att Konjunkturinstitutet, OECD, Långtidsutredningen och IFAU är överens om att höga ingångslöner är en förklaring till Sveriges höga ungdomsarbetslöshet.
Sverige har oerhört rigid arbetsmarknad som måste förändras på flera punkter. Reinfeldt har därför helt rätt när han säger att vi måste rita om våra mentala kartor i pensionsfrågan.
Man måste inte syssla med exakt samma sak hela arbetslivet. Det är okej att karriärväxla, byta bana eller trappa ner.
Det mår alla bra av, pensionärer som yrkesarbetande.
Ändå finns det högljudda grupper som kämpar emot alla förändringar som kan göra att flerfinns tillgängliga på arbetsmarknaden.
¤ Höjd pensionsålder?
- En provokation!
¤ Ökad arbetskraftsinvandring?
- Ingen utlänning ska komma och sno våra jobb!
¤ Lägre ingångslöner för unga?
- Trodde du ja!
¤ Ändrade turordningsregler vid uppsägning?
- Vi flytt’ int’!
Vore det inte intressant om nejsägarna någon gång utvecklade sina tankar om hur vi ska klara pensionerna och välfärden i framtiden?