"Jag är orolig över kommunens utveckling. Socialdemokraternas kommunalrådskandidat har inte kompetens för jobbet", sa Olle Lindström (M) i samband med valförlusten 2010.
Det var inte snällt sagt. Men hade han så väldigt fel?
Gudarna ska veta att jag är kritisk till regnbågsalliansens vidlyftiga satsningar på arena, hästcentrum och allt annat som ligger långt utanför välfärdens kärna.
Men när alliansen styrde Boden gick kommunen alltid med överskott. Man växlade framgångsrikt från försvar till företagande. Man klättrade i näringslivsrankningar. Och kommunalrådet Olle Lindström hade så stort förtroende hos bodensarna att han klarade att genomföra impopulära, men nödvändiga, beslut om nedskärningar och ändå bli omvald för en andra mandatperiod.
Nu går det åt det rakt motsatta hållet. Näringspolitiken är obefintlig. Elever flyr från den kommunala skolan. Den kommunala ekonomin befinner sig i fritt fall. Och mitt i alltihop står kommunalrådet Torbjörn Lidberg (S) handlingsförlamad och kliar sig i huvudet.
Minns ni när barn- och utbildningsnämnden förra året skulle fatta, det förvisso tuffa, beslutet att lägga ner byaskolorna i Harads, Gunnarsbyn och Bredåker? Det fick skjutas på framtiden.
Eller när socialnämnden förra hösten gav sin förvaltning ett obehagligt besparingsuppdrag? Det återtogs på grund av politisk feghet.
Nu har Torbjörn Lidberg plötsligt bestämt sig för att tiden är kommen - det ska sparas i de kommunala verksamheterna, och det är verkligen inget fel med det. Prognosen pekar ju på ett negativt resultat om 46 miljoner i år. Problemet är sättet det görs på.
Barndagvårdarna ska avskaffas liksom den öppna förskolan, i stället ska barngrupperna bli större inom förskolan. El- och energiprogrammet på Björknäsgymnasiet läggs ner och ett oklart antal gymnasielärare kommer att sägas upp. Enligt Torbjörn Lidberg ligger dock den största kommunala besparingspotentialen i att säga upp avtalen med de privata utförarna av hemtjänst. Han hoppas dra in 30 miljoner den vägen.
Men valfrihet är inte orsaken bakom Bodens dåliga ekonomi. Socialförvaltningens senaste siffror visar tvärtom att den hemtjänst som utförs av privata företag är 38 kronor BILLIGARE för skattebetalarna per hemtjänsttimme. Att samla all hemtjänst i kommunal regi skulle i runda slängar kosta 380.000 kronor MER i månaden.
Det blir dyrare att överföra allt till kommunal regi. Det är motsatsen till besparing.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Boden vill gärna tillbaka till en tid då de kunde anvisa medborgarna hemtjänst, liksom barnomsorg, skola och äldreboende, efter sitt eget tycke. Men det kommer att straffa sig. Friheten att välja vilken hemtjänst man vill anlita ger människor ett större inflytande över sin egen vardag. Den valfriheten är uppskattad och populär.
Det är över huvud taget svårt att se att någon av de föreslagna åtgärderna kommer att leda till några verkliga kostnadsminskningar. Varken på kort eller lång sikt. Man flyttar utgifter från ett kostnadsställe till ett annat. Hyvlar lite försiktigt på sina ställen. Det skapar oro och missnöje. Och sett till förvärvet av Snabelhuset och bildandet av den nya tillväxtnämnden (födkroken med fem chefer och tre arvoderade ordföranden), måste besparingsåtgärderna som presenterades i går närmast framstå som ett hån mot de berörda.
Olle hade nog rätt. Det är ingen slump att det går sämre för Boden nu än för några år sedan.