Nu blommar asfalten. Till och med Vänsterpartiet tänker börja ta ansvar. "Nu tar vi ett steg till i ansvarstagande", skriver Lars Ohly och Ulla Andersson på DN Debatt (14/4) och låter som nymoderater.
Det nya manifest för ett alternativt ekonomiskt-politiskt ramverk som partiordföranden och ekonomiske talespersonen skissar, är dock så långt från den moderata versionen av ansvarstagande man kan komma.
Detta är de båda vänsterpartisternas allra första förslag till ramverk, då de tidigare endast ägnat sig åt att kritisera det gällande, något som de ödmjukt erkänner som en svaghet. Förslaget är ändå inte mycket mer än strukturerad samling av gamla välkända vänsteridéer.
Vänsterpartiet vill avskaffa grundpelarna i det ramverk som gett Sverige en stabil prisutveckling och västvärldens bästa statsfinanser: överskottsmål, treåriga utgiftstak och en självständig riksbank med överordnad uppgift att bekämpa inflationen.
Detta är borgerligt inspirerade "institutioner" som tillkom för att anpassa Sverige till EU:s krav på ekonomiskt stabilitet och för att skapa ordning och reda i ekonomin. De har varit oundgängliga i kampen att föra Sverige bort från det elände av hög inflation och ständiga budgetunderskott som präglade 1980-talet.
Ordning och reda är emellertid inte Vänsterpartiets grej, det gör Lars Ohly och Ulla Andersson klart. "Ekonomiska ramverk kan inte ha som enda syfte att säkerställa ordning och reda i de offentliga finanserna", skriver de.
De vill minska Riksbankens självständighet och ge riksdagen inflytande över penningpolitiken. Överordnade mål om prisstabilitet samt ordning och reda vill Lars Ohly och Ulla Andersson ersätta med ett mål om full sysselsättning.
Vart detta leder vet vi. Det öppnar portarna till den gamla oredan, med underskott och stigande statsskuld som gröper ur den offentliga ekonomin, med hög inflation som ger höga räntor och prisökningar som äter upp alla försök till stimulanspolitik. Vänsterpartisterna visar än en gång att de ingenting lärt av historien.
Ett av inslagen i Lars Ohlys och Ulla Anderssons "nya" förslag till ramverk ligger dock faktiskt i linje med vad även borgerliga politiker fört fram. Vänsterpartisterna vill ändra kommunernas årliga budgetbalanskrav så att det i stället gäller över en konjunkturcykel.
Flera folkpartister har varit inne på samma linje, eftersom dagens balanskrav medför att överskott ett år inte kan användas till att balansera nedgångar i ekonomin ett annat år. Detta leder till kortsiktig, överdriven generositet med utgifterna goda år och lika kortsiktiga neddragningar när lågkonjunkturen slår till.
Balanskravet kan därför behöva ges en annorlunda utformning.
Men det är viktigt att gå väldigt varsamt och försiktigt fram här. Balanskravet tillkom på grund av kommunernas och landstingens brist på ekonomiskt ansvarstagande. Där har alltför lite förändrats över tid. Många kommun- och landstingspolitiker älskar fortfarande att lättvindigt lova runt och sätta sprätt på andras pengar.
Precis som Vänsterpartiet.