Barnfritt är en växande trend. Charterbolag lockar med barnfria hotell där "livet är lite lugnare" och poolerna är "rofyllda". Men när Nellys café i Stockholm satte upp en skylt med texten "För allas trevnad råder barnförbud i lokalen" sade Diskrimineringsombudsmannen ifrån: Barnfria caféer och restauranger är diskriminering, om det inte handlar om nattklubbar som serverar alkohol och därför får ha 18-årsgräns.
De flesta som har fått en måltid förstörd av springande, skrikande småbarn höjer nog på ögonbrynen. Men även småbarnsföräldrar som har missbedömt en restaurang och stressat i sig maten samtidigt som de hyschat desperat på barnen bör reagera. En upplysning om att ett café eller en restaurang är barnfri behöver inte ses som diskriminering - man kan välja att se det som konsumentupplysning.
När man skaffat barnvakt och klätt upp sig för en romantisk dejt med partnern vill man kanske inte sitta nästbords med en högljudd tvååring med spring i benen vars bordsskick har en bit kvar till fulländning, och när man tar sin treåring på restaurang vill man definitivt inte förstöra någon annans romantiska dejt.
I den bästa av världar skulle barnfria charterresor och matinrättningar inte behövas, eftersom alla föräldrar skulle vara så mogna och hänsynsfulla att de rätt bedömde både miljöernas informella uppförandekod och de egna barnens förmåga att leva upp till dessa. Men den världen lever vi inte i.
Föräldrar som vill visa hänsyn kan ändå hamna fel, när de missbedömer en restaurang de aldrig har besökt eller när deras vanligtvis väluppfostrade treåring plötsligt bestämmer sig för att det är dags för trotsålder. Dessutom finns föräldrarna som inte vill visa hänsyn, som anser att de egna barnens skrikande, springande och kladdande på främmande människor är charmigt och något omvärlden ska bedåras av.
Att barn i dag generellt inte är lika väluppfostrade som på 1950-talet har både baksida och framsida. Visst är det viktigt att barn får en god uppfostran. Men det är också ett tecken på trygghet när barn vågar trotsa sina föräldrar.
Friare uppfostran ställer dock höga krav på föräldrarna. De måste vara vuxna nog att sätta gränser och att visa omgivningen hänsyn. Föräldrar som anser att de egna barnens störande av andra är charmigt och en rättighet tar inte detta vuxenansvar.
Detsamma gäller resonemanget att "allt som är bra för mig är också bra för mitt barn". En tvååring som springer och skriker inne på ett café signalerar behov av vild lek i parken. Mamman eller pappan som ignorerar de andra gästernas irritation och fikar vidare är inte bara hänsynslös mot dem, utan även mot barnet.
Barnfritt på hotell och restauranger kan därför inte jämföras med till exempel etnisk diskriminering. Det är näringsidkarens konsumentupplysning om vilken målgrupp stället riktar sig till. Att kalla det diskriminering tyder på kränkningshysteri, och förminskar dessutom verklig diskriminering.