Häromdagen kom en hel radda statliga rapporter med arbetsmarknadspolitisk bäring. En av dem, "Från försörjningsstöd till arbete - hur kan vägen underlättas?", skriven av professor Eva Mörk, analyserar situationen för en tämligen bortglömd grupp arbetslösa: socialbidragstagarna.
Bland dem som får socialbidrag (ekonomiskt bistånd) finns många som inte har den typ av problem man vanligen förknippar med socialbidragstagande; som alkohol- och drogmissbruk. Ungefär fyra av tio är arbetslösa men har inte lyckats kvalificera sig för a-kassa.
Dessa personer hamnar ofta mellan stolarna i ansvarsfördelningen mellan socialtjänst och Arbetsförmedling. Även om de är inskrivna som arbetssökande kan till exempel språkproblem eller bristfällig utbildning medföra att Arbetsförmedlingen inte anser sig ha speciellt mycket att erbjuda dem.
Flera kommuner har därför skapat ett eget batteri av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, trots att arbetsmarknadspolitik egentligen är ett statligt ansvar. En del av dessa går ut på att höja de arbetslösas kompetens genom praktik eller utbildning; andra syftar till att "aktivera", vilket helt enkelt kan innebära att deltagarna får sitta av tid framför en dator och söka jobb, om det nu alls finns några att söka. (På så vis påminner åtgärderna inte så lite om Arbetsförmedlingens "aktiviteter").
"Aktiveringen" fyller också en kontrollfunktion, även om den ofta är mindre öppet uttalad: genom att kräva en motprestation testar socialtjänsten arbetsviljan hos den som söker socialbidrag, och håller arbetsovilliga borta.
Eva Mörk är kritisk till den kommunala arbetsmarknadspolitiken. Dels är det oklart om den leder till att fler får jobb. Dels finner Eva Mörk det tveksamt att "betinga" samhällets yttersta skyddsnät till deltagande i aktiviteter, eftersom människor i behov av stöd då riskerar att hamna utanför. Hon vill ta bort möjligheten för kommunerna att ställa denna typ av motkrav.
Någon ovillkorlig medborgarlön utgör emellertid inte ens försörjningsstödet, därför vore det olämpligt att göra systemet kravlöst som det ser ut idag. En klarare uppdelning av ansvaret mellan stat och kommun för arbetslösa skulle dock vara bra.
Eva Mörk föreslår också en sådan lösning, med en statlig dagpenning till inskrivna vid Arbetsförmedlingen, som i sin tur får huvudansvaret för alla arbetslösa.
En annan möjlig insats är att göra något åt de stora marginaleffekter som drabbar arbetslösa som lever på socialbidrag. Får de möjlighet till några timmars arbetsinkomst reduceras bidraget i motsvarande mån. Det skapar ett slags bidragsfälla.
Här finns en utmaning för Alliansen. En stor grupp arbetslösa lämnas för närvarande utanför regeringens insatser att öka drivkraften till arbete, bara för att de försörjer sig på socialbidrag. Det är inte rimligt. Arbetslinjen, att det alltid ska löna sig att arbeta, bör omfatta även dem.