I går höll statsminister Fredrik Reinfeldt tal på Nato-toppmötet i Chicago. Trots att Sverige inte är medlem.
Samma dag beskrev Fredrik Reinfeldt, utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Karin Enström Natos nya roll på SvD Brännpunkt.
"Vi ser hur ett nytt Nato växer fram. En säkerhetsorganisation som inte längre enbart fokuserar på sitt eget försvar utan som allt oftare deltar som internationell krishanterare under FN-mandat. Vi medverkar i Nato-operationer inte för att det är just Nato som utför dem - utan för att dessa operationer effektivt bidrar till fredsfrämjande och fredsbevarande. I och med denna utveckling avdramatiseras också Sveriges förhållande till Nato."
Det är helt rätt. Vi lever inte längre i ett Europa delat mellan Nato och Warszawapakten. Muren har fallit. Kalla kriget är över. Men bara för att det har gått drygt 20 år sedan Sovjetunionen upplöstes betyder inte att det saknas säkerhetspolitiska utmaningar.
De senaste åren har vi i en snabbare hastighet än tidigare knutits närmare vår omvärld. Både politiskt, kulturellt och ekonomiskt. Men också säkerhetspolitiskt. Läs bara vad som står i den svenska solidaritetsförklaringen från 2009:
"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas."
Eller ta en titt i EU-fördraget, där det står att medlemsstaterna "ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. Unionen ska mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller."
Smäller det i Baltikum kommer Sverige att ställa upp. Och vi är på samma sätt beroende av hjälp och assistans att försvara våra gränser. Vi sätter vår tillit till andra.
Det är i sig egentligen inget nytt. Men nu finns det i alla fall i svart på vitt.
Som SvD:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström förtjänstfullt visade i boken Den dolda alliansen - Sveriges hemliga NATO-förbindelser (Atlantis) så var det länge sedan Sverige skrotade neutraliteten. Neutralitetsretoriken var en men verkligheten en helt annan under Kalla kriget. Tage Erlander och Olof Palme talade aldrig på något Nato-toppmöte, men de var hela tiden centrala personer i samarbetet.
Det finns i dag en bred uppslutning, både i riksdagen och i opinionsmätningarna, bakom den militära alliansfriheten. Men om det inte finns någon alliansfrihet, vad betyder den då?
Vi är med i EU och fungerar sedan länge som partnerland till Nato. Det naturliga vore att börja diskutera Nato-medlemskap på riktigt. Steget har aldrig varit kortare än vad det är i dag.