Det blev ett väldigt liv när Centerpartiet presenterade sin vision för framtiden.
Förslag om fri invandring, avskaffad skolplikt och mångifte väckte stor förvåning. Ilska på sina håll. Men nog är det lite överdrivet att framställa Stureplanscentern, en liten lokalavdelning, som en enormt mäktig grupp vars åsikter hotar hela partiets överlevnad?
Centerpartiet måste ändå ta till sig av kritiken. Det är inget fel i att jaga nya väljargrupper. Inte heller med politisk förnyelse. Men Centerpartiet bör också hålla kontakten med sina rötter.
Nu är det kanske inte så lätt som många verkar tro. Partiet har haft sin traditionella bas på landsbygden. En väljarbas som stadigt minskar. Centern har dessutom egentligen aldrig haft någon tydlig ideologisk hemvist. Därtill har utrymmet i den politiska mitten, där centern alltid befunnit sig, på senare år blivit allt trängre.
Finns det då utrymme för Centern i svensk politik?
Jag är övertygad om det, även om partiet för tillfället står på gränsen till att falla ur riksdagen. Centerpartiets framtid bygger dock på att man i ännu högre grad än tidigare tar på sig rollen som partiet för småföretagare och ett gott företagsklimat. Det klarar man lika bra utan att smälla upp stora visioner för framtiden. Jag tror att många svenska väljare tvärtom längtar efter ett verkligt jordnära och pragmatiskt parti som markerar mot staten och står upp för individen, lokalsamhället och de små gemenskaperna.
Jag hade också gärna sett att Centern, med sitt landsbygdsarv och starka folkrörelsetradition, fångade upp något av Kristdemokraternas gamla retorik om "politikens gränser" och "verklighetens folk".
Det är lätt att glömma bort när kvällstidningarna dagligen skriver om olika "storbråk" "attacker" och "bondeuppror". Men Centern är faktiskt inte det enda partiet med problem.
I år håller alla riksdagspartier, förutom Vänsterpartiet, rikskongress. Särskilt intressant blir förstås Socialdemokraternas att följa.
För ett år sedan, när Stefan Löfven tillträdde partiledarposten, låg förväntningarna på S i botten. Det gällde att sitta still i båten. Hittills har Löfvens och partiets ytterst låga profil varit en vinnande strategi.
Det finns helt enkelt många som - av ideologiska skäl eller bara gammal vana - hemskt gärna vill tycka om Socialdemokraterna. Så länge Socialdemokraterna inte presenterar någon politik finns det mycket som tyder på att det kommer att gå bra.
Så var det även under den förra mandatperioden. Socialdemokraterna hade länge finfina opinionssiffror. Våren 2010, när det plötsligt skulle debatteras och jämföras mellan olika politiska förslag, gick i stället allt åt pipan.
Falang- och personstriderna inom Socialdemokratin kommer att börja om igen, var så säkra. I frågan om vinster i välfärden finns det dessutom en risk att medlemmarna vänder sig emot partiledningen. Om inte på kongressen, så i alla fall senare.
Hur det slutar har vi ingen aning om.