Precis som utbytet av raketer mot flygbombningar i Gaza, följer debatten i Sverige ett givet mönster. Någon folkpartist hävdar Israels rätt att försvara sig. Göran Rosenberg skriver på DN:s ledarsida om att någon militär lösning inte finns. Virriga vänsterdebattörer talar om folkmord på palestinier, gärna med anspelningar på Förintelsen, allt i syfte att såra och provocera judar i största möjliga utsträckning. Sedan ska det demonstreras, som på Storgatan i Luleå där det i går skanderades "Död åt Israel" och liknande.
Upprördheten är alltid stor, liksom den samlade bristen på ödmjukhet. Alla som tycker till tycker att de sitter inne på den enda lösningen; om bara de andra kunde fatta det så vore allt löst ...
En del förstår inte alls varför det ska bråkas så mycket. Alla vill ju ändå bara ha fred, eller hur?
Visst, alla vill ha fred. Men vore den enkel att uppnå skulle vi inte nu skriva 60 år av konflikt mellan israeler och palestinier.
Poängen är att alla vill ha fred men den fred som eftersträvas ser väldigt olika ut beroende på från vilken sida man tittar. Den fred som kombattanterna i Gaza eftersträvar innebär att motparten upphör att existera. Hamas erkänner inte Israel. Israel ser Hamas som en illegitim rörelse, en ren terrororganisation. Så länge detta är fallet kommer krig hela tiden att hänga i luften.
För det som pågår i Gaza är varken besinningslös palestinsk terror eller ett bestialiskt israeliskt folkmord. Kriget är en del i en politisk kamp. Att säga att någon militär lösning inte finns är att antyda att krig och politik är varandras motsatser. Men krig är ingenting annat än politik, dock förd med andra medel än vad vi i Sverige tack och lov är vana vid. När de politiska målen är så kolliderande som för Hamas och Israel blir en våldsam kollision helt enkelt svår att undvika.
Tidigare lösningar på långvariga konflikter, exempelvis på Nordirland, visar att de första stapplande stegen mot kompromiss kan tas först då de stridande parterna erkänner varandras rätt att existera och ser på varandra som någorlunda legitima motparter. Det steget har redan tagits av palestinier och israeler, på Västbanken, där organisationen Fatah och Israel idag erkänner och samarbetar med varandra.
Men dit är det långt i Gaza. Medan raketerna och kulorna viner förstärks snarare oförsonligheten på båda sidor. "Vi ger aldrig upp", lovade Luleå-demonstranterna. Kampen går vidare.