Ledare: Krångligt värre
Dags att bryta med klåfingrighetens tradition i svensk politik.
PAPPERSPLÅGAN. Regelbördan för företagen har ökat sedan alliansen tog makten.
Foto: Foto: PAWEL FLATO/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Näringsliv tar upp i en ny rapport. I den konstaterar man att "hittills går utvecklingen åt fel". Enligt de mätningar som Svenskt Näringsliv gjort bidrog över 60 procent av regeringens förslag under 2007 till att öka "den administrativa bördan", en andel som dessutom var högre än under de tre föregående åren. Nu hör det ju till god sed för företagare och deras representanter att gnälla över krångel och bördor. Men den här gången får de även statligt stöd. Myndigheten Nutek har på regeringens uppdrag beräknat vad det kostar för företagen att administrera alla regler. Nuteks uppskattning är att de totala administrativa kostnaderna ligger på närmare 100 miljarder kronor. Och sedan halvårsskiftet 2006, fram till utgången av 2007, har dessa kostnader enligt Nutek ökat med 1,96 miljarder kronor. "Detta är alarmerande", skriver Nuteks styrelseordförande Kai Hammerich, och tillförordnade generaldirektören Sune Halvarsson, på fredagens DN Debatt. Regeringens mål är en minskning av krångelbördan med 25 procent till och med 2010, och med nuvarande trend och takt blir målet svårt att nå. Näringsminister Maud Olofsson (c) meddelar att hon "ser mycket allvarligt" på utvecklingen. Som en motåtgärd tänker hon inrätta ett regelråd som ska hålla koll på all ny lagstiftning, så att den inte gör livet surare för företagarna. Ett regelråd kan säkert göra en god insats. Men som Kai Hammerich och Sune Halvarsson skriver handlar det främst om att "attityder behöver förändras". De vill att man på departement och myndigheter börjar inse "vikten av att Sveriges företagare ska ägna sig åt annat än att administrera regler". Den insikten skulle behöva spridas. Svensk - särskilt socialdemokratisk - politik har präglats av en oerhörd klåfingrighet, av detaljstyrning och kontroll, där ingen sak varit för liten för staten att lägga sig i. Allra hårdast har företagarna drabbats. Vill regeringen göra det enkelt både för sig och för företagarna ser den till att raskt och fullkomligt bryta med denna destruktiva tradition. Att besvikelsen när så stor över regeringens företagarpolitik beror på att förhoppningarna på detta område också var väldigt stora när en ivrig Maud Olofsson intog näringsministertaburetten. Dessa förhoppningar har nu kommit på skam. Regeringen har dock ännu chansen att rätta till sin företagarpolitik. Det är bara att sluta krångla.