Pensionssystemet är en stolt symbol för den svenska konsensuskultur som säger att allt löses på bästa sätt när alla är överens. Fem partier, socialdemokraterna plus allianspartierna (då inte i alliansform) enades 1994 om ett nytt system. Konstruktionen borgade för ekonomisk långsiktighet, den breda uppgörelsen för politisk.
Nu hotas systemets ekonomiska stabilitet. Både socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) och Mona Sahlin (s) gav i går samma besked. De vill lätta på den broms i systemet som sänker pensionerna när ekonomin faller, införd för att förhindra underskott. De vill vara pensionärernas bästa vänner inför nästa val, kunde ha tillagts.
Det här visar att konsensus kring en idé inte är ett bevis på dess höga kvalitet. Breda överenskommelser är visserligen bra då de skapar förutsägbarhet. Men det viktigaste är ändå innehållet i politiken.
Energipolitiken är ett område där det förs fram krav på en bred, långsiktig politisk överenskommelse. Kampanjen krafttag.nu, finansierad av Svenskt Näringsliv, är ett försök att driva fram en ny, stor energiuppgörelse för att trygga framtidens energiförsörjning i Sverige.
I slutet av förra året besökte kampanjen Luleå och samlade företrädare för fack, näringsliv, politik och akademi till rundabordssamtal. Platsen var väl vald. I Luleå och Norrbotten är medvetenheten stor om behovet av energi för tillväxt och sysselsättning.
De som samlats återkom under diskussionen till vikten av att det politiska dödläget bryts och att man nu arbetar över blockgränserna. Ändå var den politiska gränsen tydlig även här. Bodens kommunalråd Olle Lindström (m) slog ett kraftigt slag för kärnkraften. Utan den blir det ingen basindustri. Medan riksdagsledamoten Fredrik Lundh (s), Luleå, deklarerade att kärnkraften inte tillhör framtiden.
Lundh ville ändå gärna se regeringen bjuda in oppositionen till samtal. Socialdemokraterna vill ju också vara med och ta ansvar, som det brukar heta.
Men ska man kunna komma överens krävs det också att man siktar åt samma håll. Allianspartierna ser alltmer ut att gå mot enighet i energipolitiken efter att centern och nu även kd svängt i rätt, det vill säga mer kärnkraftsvänlig, riktning. Men Fredrik Lundh är inte ensam bland socialdemokrater i sin kärnkraftsskepsis. Och sossarnas tilltänkta regeringspartners vänstern och miljöpartiet är som bekant rena rama atomfienderna. De är knappast beredda att ge efter, eller att efter en eventuell rödgrön valseger 2010 administrera en energipolitik som går dem emot.
Kampanjnamnet "krafttag nu" är väl valt. Det brådskar. Stora investeringar i energiproduktion behövs och de tar tid. Nya spelregler behöver komma på plats snarast. Men när de utformas får inte krav på konsensus stå i vägen för verkliga behov.