LEDARE: Ledare: Kostsam svensk modell

Den svenska välfärdsmodellen har förändrats ordentligt under de senaste 25 åren, skriver Nils Karlsson, vd för Forskningsinstitutet Ratio, på DN Debatt (4/11). Det har varit en pragmatiskt driven process, utförd av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Måhända på grund av den ofta uteblivna debatten har dock tydligheten kring ansvarsfördelningen mellan staten och individen på många håll försvunnit. Nils Karlsson pekar ut vård, äldreomsorg och socialförsäkringar som områden i särskilt stort behov av tydligare gränser. Han uppmärksammar i artikeln även att netto har inga nya jobb tillkommit i privat sektor sedan 1950. Om den svenska modellen ska överleva måste den förmå att skapa nya jobb i växande företag, så långt har Nils Karlsson helt rätt. Det är dock långt ifrån den enda utmaning som möter den svenska modellen. Ett annat problem är att befolkningen i Sverige blir allt äldre. Välfärdsforskaren Andreas Bergh skrev tidigare på DN Debatt (9/10) om de prioriteringar som måste göras. Det är inte omöjligt att behålla välfärdsstaten, menar han, däremot måste politikerna börja diskutera vad som ska prioriteras i välfärdsstaten. Det finns flera saker som behöver göras för att den svenska modellen ska överleva. En generös invandringspolitik kan hjälpa till viss del. Först för att täcka det mer närstående behovet av arbetskraft som uppstår i takt med pensionsavgångarna, därefter för att vara med och skapa de nya arbeten som behövs för att den svenska modellen ska kunna räknas hem. För att det ska kunna bli verklighet måste dock både integrations- och arbetsmarknadspolitiken reformeras. Ingendera är numera representativ för det samhälle i vilket de verkar. Dessutom är de i högsta grad interagerande. Sverige har bland Europas högsta arbetslöshetssiffror för unga och invandrare. Såväl integrationen som arbetsmarknaden skulle tjäna på att det var lättare att komma in i systemet. Ökad flexibilitet skulle dessutom medföra att människor som vantrivs på sina arbetsplatser vågar byta jobb. Något som i sin tur skulle kunna få fler av oss att vilja arbeta även efter det att vi fyllt 65 år. Även det behövs nämligen om vi ska kunna behålla en rimlig välfärd i framtiden. Det är hög tid att den här debatten börjar föras på allvar av politikerna. Att låta bli att diskutera hur framtidens välfärd ska finansieras, på grund av att väljarna då riskerar att fly in i famnen på partier som lovar guld och gröna skogar, är inte godtagbart. Särskilt inte med den situation som nu råder. Alliansen har lyckats befästa bilden av ekonomiskt ansvarstagande, något som i nuläget inte gäller oppositionen. Genom att redan nu ta debatten om att ansvarsfullt finansiera den svenska modellen även i framtiden, kan de borgerliga partierna bygga en stabil grund att stå på inför de kommande decennierna.

Ledare: Ledare: Kostsam svensk modell