Underbemanning. Dålig kost. Brist på tvål och toalettpapper. Få duschtillfällen. Och medan gamla människor tvingats sitta med våta blöjor har generösa bonusar i hemlighet betalts ut till de chefer som drivit igenom ledningens hysteriska sparkrav.
Ursäkta språket, men vårdföretaget Carema Care har verkligen satt sig i skiten. Miljonerna må än så länge trilla in på kontot på skatteparadiset Jersey. Men förtroendekapitalet är som bortblåst.
Efter Dagens Nyheters och SVT:s Dokument Inifråns granskning av två äldreboenden i Stockholmsområdet har vårdkoncernen visserligen satt stopp för sitt kritiserade chefsbonusprogram. Men det spelar ingen roll. Skadan är redan skedd.
På vänsterkanten höjs nu många röster om att privat äldrevård ska förbjudas. Vänsterpartiets ledare Lars Ohly krävde till exempel i en debattartikel att all välfärd ska ägas "tillsammans", inte bara äldreboenden alltså utan även vårdcentraler, skolor och daghem.
Resonemanget är förstås starkt ideologiskt färgat, men Lars Ohly gör det som vanligt alldeles för enkelt för sig.
Bristerna i äldreomsorgen är tyvärr inte på något sätt begränsade till privata utförare. Det har vi sett otaliga bevis på, inte minst här i Norrbotten, med vanvård och övergrepp på kommunala äldreboenden i Luleå, Boden och Piteå. Men inte är det någon som föreslagit att alla kommunala äldreboenden ska slå igen bara för det?
Alla privata vårdgivare kan inte dras med samma kam.
Valfrihet för anhöriga och brukare är i grunden något positivt som borde bejakas, och det ändras inte av den senaste vårdskandalen. Vad som måste bli bättre är däremot uppföljningen och inspektionerna. Kommunerna har huvudansvaret som beställare och huvudmän och kan inte släppa kontrollen bara för att driften har lagts ut på entreprenad. Det duger inte att bara stoppa huvudet i sanden och skylla på vårdbolagen, hur girigt och oetiskt de än agerar.
Nu vill kommunpolitikerna i de drabbade kommunerna säga upp avtalen med Carema. Det är givetvis det enda rätta. Och så kommer säkert att ske i fler kommuner.
Jag tror att politikerna måste ändra fokus redan i upphandlingsfasen. Kommunerna borde se privat drift av äldreomsorg som något mer än bara en besparingsåtgärd. Lägsta pris kan inte vara den enda måttstocken när äldrevården ska upphandlas, utan tydliga kvalitetsmål måste också skrivas in i underlaget.
Kopplingen mellan missförhållanden och konsekvenser bör dessutom ske betydligt snabbare. Här vilar förstås ett tungt ansvar på Socialstyrelsen (som för övrigt granskar 150 fall hos Carema).
Äldrevård har tyvärr alldeles för låg status i många kommuner. Håller verksamheten inte måttet ska den stängas, oavsett vem som driver den. Äldre ska inte behöva lida på grund av inkompetenta politiker och giriga företagare.